Immonen

Det är onsdag idag. Inte torsdag. Inte tisdag. Eftersom tisdag var igår och torsdag är imorgon är det onsdag idag. Fast egentligen inte, det är tisdag idag. Tänkte bara jiddra en massa fullständigt meningslöst svammel som alla andra bloggare, för normal måste man ju vara, annars är man icke-normal. Och det är farligt. Varför förstår jag inte. Tänkte bara förhärliga mig själv med en massa ytligt dravel. Tänkte bara att du skulle få orgasm av idiotisk intighet. Idag har det regnat. Nähä? Verkligen? Någon annan dag blir det säkert bättre väder. Hoppas jag. Situationen i Mellanöstern är visst väldigt allvarlig. Nä, ursäkta, nu var jag snudd på intressant/personlig. Ledsen att din fitta blev torr och att din kuk slaknade... jag har inte vattnat min kaktus på ett tag. Till middag ska jag... nej! Att det ska vara så svårt att skriva sådant som inte är till någon som helst nytta för någon att läsa! Hur fan lyckas de? Förresten är det inte onsdag när jag skriver det här. Det är en annan dag - så det var inte heller någon meningsfull information.

Det är ju så en blogg ska vara - helt häpnadsväckande att någon läser den. Regnar? Och? Ibland regnar det och ibland regnar det inte. Än sen? Ursäkta! Jag var snudd på filosofisk, t ex ibland gör man rätt ibland gör man fel lev med det, din kåthet svalnar, mitt fel! Jag ska skärpa mig! Jag har ett bord i vardagsrummet. Att diska en visp kan vara svårt. I köket har jag en spis som jag brukar använda. Nähä? Oj, så spännande!!! Berätta, berätta! Verkligen intressant! Waow, vad många biljoner beundrare jag kommer att få, jag är ju fullständigt ointressant! Vem vill egentligen ha något av estetiskt värde att läsa? Nej, trams ska det vara! Föreställande konst, annars måste det förstöras och brännas till aska!

Inatt ska jag sova. Jag brukar sova på nätterna. När jag skriver detta är inte radion på, i alla fall inte min radio, men jag hör något sorl någonstans ifrån. Imorgon är det en annan dag än det är idag. Tror jag i alla fall. Nu tittar solen fram, fast inte när jag skriver detta. En annan dag. Så vitt jag vet brukar solen titta fram ibland och det grundar jag på empiriska fakta, annars vet jag inte. Jag har kläder på mig. Vad för kläder säger jag inte. Jag hade kläder på mig igår också. Jag antar att det blir likadant imorgon. Problemet är inte bloggarna, utan läsarna som får bloggarna att förhärliga sina narcissistiska drag genom att de med håg och hand läser skiten bloggarna skriver. Läs något annat än den här texten, får jag föreslå Samtidigt i Asylien eller Håll Sverige Rent eller någonting annat produktivt, istället för det som är dött och som hatar livet. Jag ser ett kvitto på mitt bord. Tydligen har jag handlat något. Just så måste det vara. Antar jag.

Ostimulerande det här. De som skriver bloggar måste ju fan tro att varenda kommatecken de skriver är jätteintressant och jättespännande, de måste tro att de är förmer än andra, de tror att de är genier, men de är inte ens normalbegåvade, att döma av det de skriver. Man kan ju verkligen undra om de någonsin läst en roman eller novellbok. Jag får intrycket att de snarare tycker att det är fult att läsa. Något fel är det på dem. Nej, förlåt! Inga åsikter, då kan ju inte läsaren få orgasm, löjligt och patetiskt ska det vara, annars är man en icke-normal. DÖD ÅT ALL KREATIVITET!!! Jag har några stolar som används ibland. Nu är det kväll, fast inte just nu och de senaste två veckorna har stressat ihjäl mig, det vore intressant att få veta varför, alltså får ni inte veta, för man får inga läsare genom att vara intressant. Någon skulle ju kunna få för sig att jag är... intressant?

Samtidigt vill jag ju egga dig till orgasm och har jag nu hetsat upp dig såhär långt, så är det väl lika bra att jag är lika absurd som alla andra bloggare. Normal och önskan att vara normal. Det är någon dryck i muggen på bordet, coffinum, trimetylxantin, använt som diueretikum. Centralstimulerande medel. Icke narkotikaklassat och ingen smart drug. Fast jag kanske inte dricker kaffe annat än på kvällarna en onsdagsmorgon vid 2340-tiden en lördagmorgon. INTE! Nä, nä, försök inte nu, Thomas! Jag vet bestämt att det var en tordagskväll dagen innan söndag som du inte var i järnhandeln och inte snattade en hoppborg i alluminium av uppblåsbar silikon. En tisdag var det midnat klockan tre på dagen en torsdag eller måndag. Jag avslutar nu. Kommer fan aldrig att skriva något liknande igen, jag lovar, jag har bra mycket mer intressanta saker att säga, jag har ett budskap, men då är jag ju inte riktigt "blogg". Läs något vettigt nu. Någonting produktivt och skapande.

Om det fanns något jag
kunde göra
om jag hade något
att säga
om det fanns ett bra sätt
att förändra
om jag hade de rätta
orden i min mun
om jag visste vad som
är bäst för Sverige

Om jag visste ifall du
verkligen gav mig blickar
och om jag verkligen vågade
säga hej till dig då
om det vore så - skulle du
älska mig då?
Om, om, om, så många om
när det skulle vara
jag vill och kan!

Och du sa att kärlek
kan man både ha och
vara utan och du sa
att om änglarna ska
spela harpa måste de
stämma sina instrument
först och du sa kanske...
kanske finns det någonting
högre, kanske det inte
är någon mening alls
med det här jordelivet.

Tillfällen att hoppa på tåget
har inte saknats
men det skiter sig när det är
min tur att visa upp
biljetten till konduktören
då kan jag inte hitta den
hur jag än rotar i fickorna

Hade ingen lust
Fan bli allmän slav
För mitt fosterland
BLÄÄÄ!!!

Statens krig är ej
Också folkets krig
Staten ska själva
Lösa sin konflikt
YEAH!!!

Nej, jag har ingen lust
Leka krig
Nej, jag har ingen lust
Leka krig

De sår spit mellan
Oss arbetare
Gör så att vi tar
Livet av varan -
DRA!!!

Bekämpa makten
Och inte folket
Det är staten som
Ska skjutas ihjäl
SAAANT!!!!

Nej, jag har ingen lust
Bli förtryckt
Nej, jag har ingen lust
Bli förtyckt !!!

Kommunismen är ett grymt skämt
av en diktator som är narcissist
och blir kåt av att tvinga igenom
sin snedvridna och befängda vilja.

Kommunism = massans förtryck över
individen - alla ska vara likadana
suga pung, spela fotboll och lyssna
på diktatorns senaste monotona
nyckfulla tal som pågår i tre timmar
utan någon paus.

Jagjagjagjagjagjagjagjagjagjagjagjag
hela dagen lång tänker
diktatorjäveln lyckligt euforiskt.

Proceduren efter att man bajsat
är att man tvättar sig med
tvål och vatten - det är den
enda vettiga renlighetsåtgärden.

Bakterier som bakterier
att bara nästan tvätta bort
bajset från fingrarna känns
jävligt ohygieniskt - i så fall
har ditt liv och uppdrag
misslyckats totalt.

Bakterierna hånflinar och
ingen av dem flydde händerna.
Att skadskjuta lite i benet är
som att bara tvätta ringfingret
efter att man bajsat.

Låter det vettigt att skadliga
bakterier ska få frodas på
våra nävar på bekostnad av
vår fysiska hälsa, för just
smuts är vad det är -

Och smuts tvättar man bort -
eller heter du Pelle Snusk?
Tänk på Sveriges bästa
- Håll Sverige Rent -
från...

Anarkist sa jag att jag va
- kommunism är en förort
till helvetet och kommunisterna
är satan i betong -
till exempel begränsad upplaga
på allt - ena veckan Netto´s
tvål andra veckan Ica´s
duschkräm tredje veckan
Eldorado´s såpa - men aldrig
den vara man egentligen
vill ha - jag bara frågar -
hur kan det vara idyll?

Polissirener - många bilar -
nu är det förstås någon
som snattat en plopp
på lokala Ica i Fristad
då duger det att skicka
fem piketer,
men heroinlangarna går fria,
varför begriper jag inte?

Hon hette Lüv Ice
och skrev travestier
av kända kungaätters
släkttavlor

Plötsligt slog det mig
- jag finns inte, jag är
bara en illusion, för tänk
om jag egentligen är
där jag var för femtio meter sedan
vid övergångsstället överkörd
av en bil?

Jag kanske bara inbillar mig
att jag fortfarande går fast
jag egentligen är död,
överkörd?

Det är fan inte logiskt
att tänka så men,
var fan tar dåtiden
vägen egentligen?
Det finns bara nuet,
är det logiskt?

Mitt hjärta slår en fanfar till ditt lov blott jag hör din
ljuvliga och plastiga stämma och jag säger:
"Du är min prinsessa, låt mig lotsa dig igenom
eld och vatten, du vet att jag kan."
Och blott jag ser dig känner jag pulsarna slå, ja,
jag blir alldeles febrig - av dina nötbruna ögon,
av ditt blondbrunetta långa mjuka hår och
ditt leende när kameran förevigar och fryser dig
i din ännu knoppande ungdom.

Du är den vackraste lilla varelse som någonsin
har funnits, ja, du är verkligen min prinsessa,
sötare än honung och sirap.
Vår kärlek är den renaste och finaste som finns och jo,
jag vet, jag är en gammal gubbe och du är så ung,
men vet du min prinsessa, kärleken är blind, så jävla blind!

Så låt oss vara blinda och skena vilt likt uppjagade hästar
och strunta i normer och godtyckliga regler.
Min prinsessa, jag älskar dig så jävla mycket, älskar dig
så det gör ont - älskar dig tills du blir för gammal, då
älskar jag åter någon yngre, men just nu, nu är du mitt allt,
just i denna stund är du allt som existerar, så ge mig
all din kärlek, låt mig känna din späda kind mot min
skäggiga kind.

Bekräfta mig med din närhet och ömhet och låt också
mig få tillägna dig all kärlek jag har.
Min prinsessa, är vår kärlek verkligen något jag borde
dömas för? Min kära prinsessa, kärleken är blind.

Så låt oss vara blinda bara för ett ögonblick, så länge
som vi älskar varandra, så länge som du vill.
En kyss av dig mun mot mun och mina läppar brinner
av febrig lycka.

Kan jag verkligen begära mer än kyssar?
Det sista jag vill är att förstöra ditt ännu så obefläckade
liv med för dig brådmogen kärlek. Min prinsessa,
låt oss leva effektivt men i ett långsamt tempo, ja,
låt oss skynda långsamt, för jag är så rädd att
förstöra din oskuldsfullhet.

Blott att få vara dig nära (på dina villkor) är mer än nog.
Om jag får vara en del av ditt liv och fåt del av ditt liv -
det är endast vad jag kan önska.

Jag struntar i vad som är möjligt och vad som inte är
möjligt - JAG ÄLSKAR DIG högst av allt och allt
du vill, det vill jag också. Vem bryr sig att världen är
oförstående inför att du och jag älskar varandra,
världen ser bara att du är ung och att jag är
äldre än dig och den ser inte kärleken emellan oss,
den vackraste och finaste och renaste som finns.

Just nu är du den enda för mig, Cecilia - du är det
enda jag önskar mig.
Om jag så fick en galax av stjärnor, vore dessa
intet jämfört med hur jag känner för dig.

Just du är mitt enda begär och din kärlek är
vad jag åtrår - känslor - och inte döda ting.
Jag älskar livet blott när jag får vara med dig,
och när du säger att du vill vara med mig. Då, just då,
känns livet meningsfullt.

Om det inte vore för dig, vore jag dödsbejakande,
en nekrofil, men jag går mot dig, Cecilia, och således
väljer jag livet. Du är livet, du är en skinande lykta
i mörkret och utan dig vore jag enbart en hatets spillra.

Jag älskar dig, således lever jag.
Jag skulle inte stå ut med livet om inte du fanns.
Du, Cecilia, är stjärnorna, du är den där konserten som
jag så gärna vill gå på och just du Cecilia, du är mitt
opium och heroin, endast av din närvaro blir jag hög.

Ändå har de mage att kalla det Sexuellt Utnyttjande Av
Underåriga Kvinnor - puh! Det är pur äkta kärlek!
Ingen kan få mitt sinne att sväva så fritt som när du och jag
är tillsammans, då är vi gemensamt allt som är.

Att umgås med dig, Cecilia, är världens största kick,
det finns inget högre än när du ringer och vill
umgås med mig. Jag är kär i dig, du är det
mitt hjärta trummar för.

Din ålder - tja - kärleken är starkare än skillnaden
på vår ålder, allting är starkare när vi två ses och hörs,
än vad samhällets normer vill låta påskina.

Jag är så trött på att bli missförstådd för att jag
älskar dig, så trött på att bli dömd av samhället.
De säger att jag missbrukar dig, men är Kärleken
en drog? Du är vanebildande, så mycket vet jag.

Efter dagens sysslor vill jag relaxa med dig - kan man
verkligen lasta mig för det? Är du en drog?
Du berusar mig genom den du är, men jag vill inte
missbruka dig; det är nämligen så, Cecilia, att jag
älskar dig och vill dig allt gott, således vill jag vad
du vill men inte mer än så, för jag vill inte
såra dig genom att leva ut enbart mina egna villkor -
för det vore missbruk.

Men kärlek är inte lika med missbruk och om jag
älskar dig, så är det för just den du är och inte för
att du skulle vara något man kan forma som lera.
Dig, just Dig, just den du är; det är dig jag älskar!

Din knoppande ungdom, din barnsliga iver, dina
smekande händer, ditt sätt att se på mig, dina
läppars kyssar mot mina ögon, ja, allt du är, det
älskar jag hos dig.

Jag är bara en människa, en liten människa;
så obetydlig bland de miljarder exemplar
det finns av oss - och Kärleken - ja, Kärleken -
är den icke större än fördomar?

Helt klart en av de bästa konserter jag varit på. Funderade därför redan precis efter konserten om jag inte skulle ta och skriva någonting om den spelningen, så det gör jag nu.
Modde var helt kanon! Jag hade bara hört skivan "Kuknacke", men de körde en massa andra låtar också, som jag inte hade hört tidigare, och de låtarna blev jag också helt frälst i. Modde var helt jävla skitbra till exempel.
Annars, om jag måste välja, så är "Brända Celler" min favorit, så jävla bra text! Och den spelade de. Sjöng jag med eller? Trummisen i Abnorm spelade visst in konserten på kassett. Den skulle man ju vilja ha en kopia av.
Sångaren tyckte att det typ bara var tjugo-trettio personer där den kvällen och sade att det är rentutav mer folk när de repar än vad det var folk denna kväll.  Dessutom knuffade han gitarristen så han föll pladask på scengolvet och sade skadeglatt att han gjorde det med vilje. Några låtar skulle man klappa takten till - klappa takten på en råpunkskonsert?!?!?!  Det var ett jävla röj på publiken och man kastades fram och tillbaka som en vante p g a dansande moddefans. Precis som det bör vara på en punkkonsert - publik som röjer alltså.
Förbandet, Civil Olydnad, såg jag bara 5 sekunder av och de 5 sekunderna lät ju helt okej. Vi (Jimmy och jag) gick in till baren. Synd bara att man inte hade gott om flis, blev bara en öl på den baren iallafall. Schysst musik i baren, det var Ebba Grön hela kvällen lång. Det var ju Modde vi ville se. Och de gjorde en verkligen inte besviken, det var en kanonspelning, helt jävla pärla. Konstigt bara att de som extranummer spelade två låtar som de redan hade spelat, plus en cover. Jag skriver om det här därför att om Modde kommer till en stad nära dig så bara måste du gå och se dem, annars har du begått ett allvarligt misstag och förmodligen är du inte riktigt "punk" i så fall, ifall du skiter i det. Modde kan man fan inte skita i, möjligtvis i en ifö eller gustavsberg men inte i Modde.

En kille, Kurt Kåhl, som nyss har blivit intagen på en rättspsykiatrisk klinik, går för först gången där, in i rökrummet. Kurt är helt svartklädd, har rågblont snaggat hår, gula tänder, pipskägg, blå ögon och är 32 år. Han möter Ernie Bernie och schizot, i rökrummet. Ernie är klädd konservativt i trista färger, har svart hår som börjar bli grått på sina ställen, vita och matta tänder, skäggstubb över hela ansiktet, isblå och vattniga ögon och är i 40-årsåldern. Schizot, han kallas bara så, är alldeles blek och ser ut som om han vore sjuk, håglösa blå ögon med en blick som verkar vara vänd helt inåt, rödhårig snaggad, går omkring i en vit morgonrock som är grå av smuts och är runt trettio.

Ernie (frågar Kurt Kåhl som kommer in i rökrummet): "Vad sitter du för?"
" För att jag är intellektuell, misantrop och cyniker. Det hela är en repression, ett hatbrott mot mig, helt enkelt." svarar Kurt.
"Ähh vadå repression och hatbrott?" undrar Ernie.
"Jag är politisk fånge. Alla fångar är politiska fångar. Det är ju den här så kallade demokratin som har skapat lagarna, enligt deras eget helt godtyckliga omdöme. De har helt enkelt bestämt sig helt sonika, att det här ska vi ogilla, alltså ska det bestraffas, alltså är det repression och hatbrott att jag är här."
"Amen, nånting måste du väl ha gjort?" frågar Ernie.
"Jamen, vad fan! Den jäveln stod i vägen när jag utövade min färdighet, det var inte destruktivitet och alltså är det inget brott, den dumme fan stod bara på fel plats vid fel tillfälle, just när jag visade en karatespark och han var i vägen för min framfart, alltså är skulden hans egen, inte min. Hans jävla lik skulle sitta här istället för mig, han är ju ändå död och likväl är det hans eget fel att han är död. Jag sparkade i luften och han stod i vägen, så hans huvve blev äggröra, ska jag stå till svars och dömas för det kanske?!?! Jävla snutsvin, de är bastarder allihop, eller hur?"
"Absolut. Dom är ena jävla grisar. Inget ont emot grisar, de är knapriga att tugga på, men snutar är idioter. Eller hur?" svarar Ernie.
"Precis," replikerar Kurt Kåhl, "kalla offren mytomaner och låt de kriminella gå fria, det är ju så himla synd om dem minsann. Nä, ett skott i nacken skulle de ha, brottslingarna, det blir ändå aldrig normalt folk av dem. Och snuten har bara en skiva, ' Bängen Trålar' och den är det ett djupt hack i."
"Men va fan..." utropar Ernie.
"Jamen, jag är fan ingen bandit!" säger Kurt och fortsätter, "Han stod i vägen när jag utövade min färdighet, allt är hans eget fel! Läs Människohjärtat av Erich Fromm så får du se själv att jag inte är någon brottsling."
"Så du har sparkat ihjäl en människa," svarar Ernie, "och säger att du är oskyldig och att det inte är något brott? Jaha, du..."
" Ah, vadårå - det är lagarna som skapar brotten, alltså är vi alla politiska fångar, men visst, självklart är jag oskyldig!"
"Jag är också oskyldig" svarar Ernie och fortsätter, "allt jag gjorde var att ha sex på egna villkor med ett barn. Åtminstone borde det inte vara nåt brott, jag förstår inte vad samhället har emot oss som älskar barn - jag ska berätta: Hon var elva år, platinablont kort hår, gröna livfulla ögon, potatisnäsa, något runt ansikte, lite för korta ben och jordens sexigaste lilla minirumpa. Hon var så späd och söt. Hon påminde lite om en söt pojke med sin korta frisyr, men det bästa var att hon hade en spargris mellan benen och inte ett klockverk. Jag har lockat henne hem till mig och äta glass och hon hängde med. Jag lyckades manipulera henne att lägga sig naken i min säng. Vi hade det riktigt mysigt - smektes och kelades. Jag slickade hennes fitta och det gick några gånger för henne, men hon ville absolut inte att jag skulle slänga in kuken i munnen på henne och fan vad kåt jag var... och hon ville bara sova. Jag vände på henne så att hon låg på mage. Jag smekte hennes bleka barnrumpa med handen, kröp ner under täcket och tryckte mitt ansikte mot hennes små ministjärthalvor. Hon varnar för att hon har en riktig rökare på gång. En skarp odör lämnar hennes ändtarmsöppning och jag andas med iver, håg och hand in den unkna stanken uppför mina näsborrar. Jag ronka kuka, andades in den unkna stanken, och hoppades att hon snart skulle fisa igen. Det gjorde hon. Jag sniffar de skämda ångorna och jag ronkar kuka, men det går inte för mig. Hon lever nämligen. Jag avskyr det som är levande, det levande är avtändande. Jag älskar däremot allt som är dött och allt som är i upplösningstillstånd. Jag kryper uppför hennes rygg, så att jag med händerna kan pressa hennes lilla huvud mot kudden, så att hon kvävs till döds. Först då skulle jag kunna älska henne. Hon protesterar mot att bli kvävd, så jag pressar hennes huvud ännu hårdare mot kudden. Plötsligt slutar hon att göra motstånd, blir alldeles spak i kroppen, det hörs ett utdraget försök att hämta andan, musklerna rycker till. Sedan var allt stilla. Inte ett ljud hördes. Nu kunde jag göra som jag vill med henne. Jag kröp ner med ansiktet till hennes rosenknoppskithåla och andas in den unkna doften av hennes ändtarmsöppning. Jag tyckte att det luktade underbart. Jag pressade in min näsa i hennes skithål och upplevde det som om jag var i paradiset. Kysste vrövhåla flera gånger, slickade det med tungan och förde in tungan i den trånga öppningen och hånglade med hennes minivrövhål. Det eggade mig oerhört, jag var i sjunde himlen. Allting var unken, besk, sur stank, som av ett gammalt mjölkpaket man knycklar ihop, som odören av gamla sopor och doften av gammalt bajs, fast sju resor mer härsket. Jag tänkte aqtt om jag bara kunde ta en tugga av henne, äta av henne. Så jag bet av en stor tugga alldeles vid vrövhålet och svalde den hel. Det var som om jag kände mig alldeles stark och omöjlig att besegra. Det bubblade och fräste i magen av lycka. Sedan tog jag henne analt och fick en stark, euforisk orgasm som jag aldrig kommer att glömma och med en sån styrka som jag aldrig varit med om förut. Endorfiner och dopaminer frigjordes i en enda våg av välbehag, som var kvar när jag vaknade morgonen därpå. Minnet av upplevelsen gör mig så jävla vrålkåt. Hon var helt jävla likstel nu och det var med en dåres envishet jag lyckades rövknulla henne en gång till. Euforin kommer tillbaka och när jag är klar rycker det i kuken i flera minuter efteråt. Jag gled av henne och hämtade en såg och sågade henne i sju delar. Det var behagligt på något vis att såga i henne. Jag njöt av det med. Jag tar alltså skräpet av henne och slänger ut det i trädgården. Med ansiktet och händerna täckta med blod, sjunger jag Sov Du Lilla Videung som psalm för henne, som avsked. Efter en tid kände grannarna en stickande och obehaglig doft, som jag mer fann behaglig, och jag önskade att jag åter igen kunde döda henne, men, men... en tripp åt gången är allt som ges och här är jag nu. Självklart är även jag oskyldig."
"Det var en gång en kille som var lite olik alla andra" säger Schizot plötsligt rakt ut i luften, som om han talade högt för sig själv, och fortsätter, "Han hade blivit illa behandlad av människor som jobbade med människor. Han hade blivit illa behandlad och djupt sårad av dem. Han hyste inte någon som helst respekt för någon som helst av dem. Det är verkligen fel folk på fel plats. De resonerar att de inte kan engagera sig i sitt jobb, för tänk om de skulle börja bry sig om sina arbetsuppgifter."
"Vem talar han om?" undrar Kurt Kåhl.
"Sig själv. Han är scizofren. Talar om sig själv i tredjeform." svarar Ernie. Schizot fortsätter:
"Denna kille reagerade inte känslomässigt som alla andra. Det kallade det schizoid och personlighetsstörningar. De ska få se på fan på förvrängd logik och social likgiltighet. Kall och oförsonlig ska han bli. Hård och obarmhärtig. Caligula är hans största idol."