Immonen

Domaren: mina ärade damer och herrar i juryn, vi har samlats här idag för att utröna om den åtalade har handlat odemokratiskt eller ej, den åtalade har yttrat en självständig tanke, som står i strid med den rådande, får jag säga, ordningens,  åsikter. Åklagaren skriker efter dödsstraff, alla som bryter mot lagen, oavsett brottets grad, ska ställas mot en vägg och skjutas, domderar han. Polisen gäspar uttråkad och suckar tungt, annan dag sköta sitt jobb och kriminologen på läktarplatsen väser giftigt att poliserna kunde inte engagera sig mindre i sitt jobb om de så försökte.

Den åtalade repellerar: stöd polisen - begå ett brott, varpå åklagaren börjar tjata om att han vigt sitt liv åt paradoxer, men att han aldrig har hört ett så korkat förslag. Den åtalade skriker då Ned Med Intellektet! Domaren skriker efter ordning och dunkar frenetiskt med sin domarklubba, men den åtalade vet att förtryckarstaten redan har bestämt sig för att jävlas med honom, swå han gör fula grimaser åt alla i rättssalen och skriker att de är knarkare, brottslingar och mammnaknullare hela bunten. 

Den åtalade ser hatiskt på publiken och anklagar dem vresigt för att vara deras fel att staten finns, för att de låter sig bli mjäkade och tuktade av människor som roas och njuter av att ha makt över andra människor, ren förstörelselusta är det, väser han giftigt, ser på statens lakejer och skriker högt att de är nekrofiler och Satan i Betong. Domaren bankar med sin klubba, hennes enda nöje, och skriker åt den åtalade att han bara gör det värre för sig själv. Den åtalade blir rasande och skriker att döden är döden och hur mycket värre kan det bli, jag ska dö helt enkelt! Sedan tar han struptag på sig själv med båda händerna och dråsar efter en stund, avsvimmad av syrebrist, ner på golvet.

Domaren tänker att det är en toppendag eftersom hon får så många tillfällen att dunka med klubban och skrika uppkäftigheter åt höger och vänster. Hon och hennes andra lakejer av staten Asylien är de enda som får tänka själva och agera fritt. Den åtalade visade sig mänsklig genom att yttra en tanke, således ska han dö. Den fria viljan är det värsta staten Asylien och dess lakejer känner till. Fast själva är de undantagen från den regeln, för ändamålen helgar ju medlen.

Advokaten säger lite tafatt att enligt grundlagsstiftningen tillåter förvisso ett visst mått av... längre hinner han inte förrän åklagaren ursinnigt vrålar protest tre gånger i följd. Domaren beviljar protesten och blir glansig i ögonen. Den åtalade vaknar med ett ryck och ser sig om med en vild och manisk blick. Jag lever ännu! skriker han triumferande. Åklagaren skriker åt honom att han kommer att hamna i helvetet och bli en korv med bröd i Fan´s käftar. Medan han säger det hytter han energiskt med pekfingret ovanför sitt huvud. Med njutning, replikerar den åtaladfe, allt jag sade var att var och en hör hemma i det land han/hon fötts i. Advokaten lägger försiktigt ett finger över den åtalades mun och säger försiktigt,

grundlagsstiftningen påbjuder en viss form av fritt tänkande... protestprotestprotest!!! skriker åklagaren och domaren beviljar protesten samt säger torrt och sakligt att hon också vill se den åtalade död. Den åtalade väser hätskt att om jag är odemokratisk, måste ni också vara det, för det är ju bara era åsikter, den godtagna mallen, som tillåts yttras, allting annat anses odemokratiskt. Åklagaren skriker efter protest och domaren beviljar protesten.

Du vet för mycket, alltså måste du dö, fräser domaren till den åtalade, men nu, nu är det dags för lunch, förhandlingarna fortsätter om en timma, säger domaren och slår klubban hårt i bordet. Domaren har smörgåsgrillmackor med sig. Kalla och slafsiga mackor är kanske inte det godaste man kan ta sig för att äta, men resonerar hon i sitt inre, mat som mat, det ska ändå ner i magen och dehär fyra mackorna kommer att göra mig gott.

På mackorna har domaren först brett finkryddad tomatpuré, därefter är det krossade ostbågar, tonfisk, paprika och örtkryddor, på mackorna. Mat som mat, det ska ändå ner i magen... den åtalade får fiskgratäng, potatis och kokta grönsaker och allt är kokat för länge och smakar sjukhusmat. Kriminologen knaprar halstabletter som sin huvudsakliga näringskälla, sedan han slutade röka mentolcigaretter för tio år sedan. Advokaten äter rödvinsmarinerad rostbiff, hemlagat potatismos och smörstekta morötter i skivor.

Åklagaren, som är strikt vegan, p g a psykosomatiska magproblem, äter en krispig blandning av grönsaker och rotfrukter, lätt stekta i olivolja, färskpotatis och tofu. (Tofu är en hård eller mjuk massa som utvinns ur sojamjölk) Polisen får nöja sig med att äta detsamma som den åtalade, för han har inte orkat engagera sig i att få mat för dagen, engagemang i livet är det värsta han vet, eftersom han har drabbats av en fullständig social likgiltighet.

Efter lunchen samlas de åter i rättssalen, ljudet av röster hörs livligt konverserande och domaren bankar livligt och glatt med domarklubban för att visa att hon är högsta hönset och endast skenbart för att upprätthålla ordningen. Hon tänker att hon måste åka hem och onanera till minnet av den här sessionen när den är över. Ordning, ordning i rättssalen, ropar hon barskt, rättegångsförhandlingarna kan åter börja! Och så slår hon med kraft klubban i bordet några gånger.

Döda honom, döda honom, skriker åklagaren, varpå han hetsigt gör hitlerhälsningar samt skriker sieg heil! flera gånger i följd. Domaren skakar medlidsamt på huvudet och säger vänligt till åklagaren att han får sluta visa fri vilja, annars kan han ju smitta den åtalade. Domaren kniper ihop låren och skakr lätt på kroppen. Hon känner en ilning i underlivet, en vag orgasm. När jag kommer hem, sjunger tanken upprymt i hennes huvud.

Jag är säker på att det uttalande min klient anklagas för att ha sagt inte strider mot grundlagsstiftningen samt gängse demokratiska principer... mumlar advokaten, som om han talade högt för sig själv. Protestprotestprotest, vrålar åklagaren, grundlagsstiftningen är bara till för de som inte använder sig av den och det vet du mycket väl att den bara finns till för att det ska se snyggt ut rent utåt sett men må den brinna i helvetet som verkligen tar sig friheter! Domaren beviljar protesten och slår hårt med klubban mot bordet.

Vilken toppendag, tänker hon, när fick jag senast banka såhär mycket vid ett och samma tillfälle? När jag kommer hem... sjunger det i hennes huvud. Advokaten öppnar munnen för att säga något... protest! vrålar åklagaren. Men han har ju inte sagt något än, svarar domaren skenheligt. Spelar ingen roll! Han är satan i betong, säger åklagaren med pekfingret i luften och med en min som om han sagt något mycket tänkvärt och betydelsefullt. När han märker att ingen bryr sig, antar hans ansikte en märkbar irritation.

Domaren dunkar hårt med klubban i bordet och beodrar ordning i rättssalen. Jag finner den åtalade skyldig, frågan är bara hur vi ska ta livet av fanskapet, är det någon som har något förslag? Bajsskalle! Smörfitta! vrålar den åtalade ursinnigt. ...som sagt var... säger domaren, det är ju uppenbart att risken för återfall i brott är stor, fanskapet har ju inte ens haft vett att uppföra sig fogligt nog här idag, så någon indoktrinering till laglydig medborgare är nog uteslutet att det äer någon mening med, så - hur ska vi ta livet av fanskapet?

Åklagaren vrålar upphetsat att det bör vara en fsansfull och plågsam död. Advokaten säger sakligt men stillsamt att det kanske är en fördel med en snabb och skonsam död, enär... protest! vrålar åklagaren och domaren beviljar såklart protesten. Så alltså... hur taga livet av den åtalade, frågar domaren. Jag skulle vilja påstå att det inte är etiskt försvarsbart att döma någon till döden, uttalar sig kriminologen från läktarplatsen. Jamen, vilken tur då att du inte har nåååågontiiiing att säga till om här, utropar åklagaren högst sarkastiskt.

Ordning i rättssalen, utropar domaren och slår klubban i bordet flera gånger. Tjackluder! Horsetorsk! utropar den åtalade till ingen särskild. Ehm... börjar advokaten och fortsätter, arkebusering kanske vore rätt metod i detta fall... Bara han dör! vrålar åklagaren. Det börjar bli dags för fikapaus, säger domaren uttryckslöst, så vi klubbar väl döden meddelst arkebusering. Snabbt slår hon klubban i bordet innan någon hinner säga något annat. Advokaten ser ångestfylld ut.

På begravningen finns de alla med. Inga andra sörjande dyker upp. Domaren spottar föraktfullt en gröngul snorloska rakt ner i graven. Hallå där, säger prästen, det är olagligt att visa sig ha känslor! Jag representerar staten, säger domaren. Ja, isåfall är det ju okej, säger prästen. Åklagaren mumlar för sig själv: knarkare... brottsling... mytoman! Du är död nu och det är helt i sin ordning. Nu är världen en mycket tryggare plats att vistas i.

Advokaten: Jag beklagar... jag gjorde så gott jag kunde vill jag nog påstå... kriminologen: en lika stor tragedi vaje gång någon döms till döden, en skandal rentutav. Polisen: jag bryr mig inte om vilket, ifall någon är död eller vid livet, jag hade hellre fikat och sedan tagit en lååång tupplur, istället för att vara här. Jag ger fullständigt fan i det.

Den åtalade: jag finns inte längre... jag kan inte tänka... alltså är det jag tänker nu lögn... precis som den här verkligheten jag nu lämnat... för min del har allting upphört att existera... jag kan inte tänka längre, så allt det här är lögn...