Immonen

Mitt hjärta slår en fanfar till ditt lov blott jag hör din
ljuvliga och plastiga stämma och jag säger:
"Du är min prinsessa, låt mig lotsa dig igenom
eld och vatten, du vet att jag kan."
Och blott jag ser dig känner jag pulsarna slå, ja,
jag blir alldeles febrig - av dina nötbruna ögon,
av ditt blondbrunetta långa mjuka hår och
ditt leende när kameran förevigar och fryser dig
i din ännu knoppande ungdom.

Du är den vackraste lilla varelse som någonsin
har funnits, ja, du är verkligen min prinsessa,
sötare än honung och sirap.
Vår kärlek är den renaste och finaste som finns och jo,
jag vet, jag är en gammal gubbe och du är så ung,
men vet du min prinsessa, kärleken är blind, så jävla blind!

Så låt oss vara blinda och skena vilt likt uppjagade hästar
och strunta i normer och godtyckliga regler.
Min prinsessa, jag älskar dig så jävla mycket, älskar dig
så det gör ont - älskar dig tills du blir för gammal, då
älskar jag åter någon yngre, men just nu, nu är du mitt allt,
just i denna stund är du allt som existerar, så ge mig
all din kärlek, låt mig känna din späda kind mot min
skäggiga kind.

Bekräfta mig med din närhet och ömhet och låt också
mig få tillägna dig all kärlek jag har.
Min prinsessa, är vår kärlek verkligen något jag borde
dömas för? Min kära prinsessa, kärleken är blind.

Så låt oss vara blinda bara för ett ögonblick, så länge
som vi älskar varandra, så länge som du vill.
En kyss av dig mun mot mun och mina läppar brinner
av febrig lycka.

Kan jag verkligen begära mer än kyssar?
Det sista jag vill är att förstöra ditt ännu så obefläckade
liv med för dig brådmogen kärlek. Min prinsessa,
låt oss leva effektivt men i ett långsamt tempo, ja,
låt oss skynda långsamt, för jag är så rädd att
förstöra din oskuldsfullhet.

Blott att få vara dig nära (på dina villkor) är mer än nog.
Om jag får vara en del av ditt liv och fåt del av ditt liv -
det är endast vad jag kan önska.

Jag struntar i vad som är möjligt och vad som inte är
möjligt - JAG ÄLSKAR DIG högst av allt och allt
du vill, det vill jag också. Vem bryr sig att världen är
oförstående inför att du och jag älskar varandra,
världen ser bara att du är ung och att jag är
äldre än dig och den ser inte kärleken emellan oss,
den vackraste och finaste och renaste som finns.

Just nu är du den enda för mig, Cecilia - du är det
enda jag önskar mig.
Om jag så fick en galax av stjärnor, vore dessa
intet jämfört med hur jag känner för dig.

Just du är mitt enda begär och din kärlek är
vad jag åtrår - känslor - och inte döda ting.
Jag älskar livet blott när jag får vara med dig,
och när du säger att du vill vara med mig. Då, just då,
känns livet meningsfullt.

Om det inte vore för dig, vore jag dödsbejakande,
en nekrofil, men jag går mot dig, Cecilia, och således
väljer jag livet. Du är livet, du är en skinande lykta
i mörkret och utan dig vore jag enbart en hatets spillra.

Jag älskar dig, således lever jag.
Jag skulle inte stå ut med livet om inte du fanns.
Du, Cecilia, är stjärnorna, du är den där konserten som
jag så gärna vill gå på och just du Cecilia, du är mitt
opium och heroin, endast av din närvaro blir jag hög.

Ändå har de mage att kalla det Sexuellt Utnyttjande Av
Underåriga Kvinnor - puh! Det är pur äkta kärlek!
Ingen kan få mitt sinne att sväva så fritt som när du och jag
är tillsammans, då är vi gemensamt allt som är.

Att umgås med dig, Cecilia, är världens största kick,
det finns inget högre än när du ringer och vill
umgås med mig. Jag är kär i dig, du är det
mitt hjärta trummar för.

Din ålder - tja - kärleken är starkare än skillnaden
på vår ålder, allting är starkare när vi två ses och hörs,
än vad samhällets normer vill låta påskina.

Jag är så trött på att bli missförstådd för att jag
älskar dig, så trött på att bli dömd av samhället.
De säger att jag missbrukar dig, men är Kärleken
en drog? Du är vanebildande, så mycket vet jag.

Efter dagens sysslor vill jag relaxa med dig - kan man
verkligen lasta mig för det? Är du en drog?
Du berusar mig genom den du är, men jag vill inte
missbruka dig; det är nämligen så, Cecilia, att jag
älskar dig och vill dig allt gott, således vill jag vad
du vill men inte mer än så, för jag vill inte
såra dig genom att leva ut enbart mina egna villkor -
för det vore missbruk.

Men kärlek är inte lika med missbruk och om jag
älskar dig, så är det för just den du är och inte för
att du skulle vara något man kan forma som lera.
Dig, just Dig, just den du är; det är dig jag älskar!

Din knoppande ungdom, din barnsliga iver, dina
smekande händer, ditt sätt att se på mig, dina
läppars kyssar mot mina ögon, ja, allt du är, det
älskar jag hos dig.

Jag är bara en människa, en liten människa;
så obetydlig bland de miljarder exemplar
det finns av oss - och Kärleken - ja, Kärleken -
är den icke större än fördomar?