Jag tänker, således är jag förvirrad...

Plötsligt slog det mig
- jag finns inte, jag är
bara en illusion, för tänk
om jag egentligen är
där jag var för femtio meter sedan
vid övergångsstället överkörd
av en bil?

Jag kanske bara inbillar mig
att jag fortfarande går fast
jag egentligen är död,
överkörd?

Det är fan inte logiskt
att tänka så men,
var fan tar dåtiden
vägen egentligen?
Det finns bara nuet,
är det logiskt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0