Intervju med Rocksister Mag
1
) Kan ni berätta något om er som gör tidningen?
Elin: Jag är 19 år och pluggar ekonomi på Borås Högskola. Jag jobbar extra på willys som kassörska. På fritiden spelar jag i ett band som heter leopard ladys se: www.Myspace.com/leopard ladys
Julia: Bor numera i Norge där hon jobbar som servitris, tyvärr är Julia inte längre med och gör Rocksister då det blir krångligt när hon bor i Norge.
2) Hur har responsen på Rocksister Mag varit?
Responsen för Rocksister har varit riktigt positiv. Vi har fått mycket bra feedback och många vill skriva för Rocksister. Vi hoppas på att kunna göra ett ännu bättre nummer nästa gång men har inte bestämt när detta ska komma ut än.
3) Hur kan man få tag i Rocksister Magazine?
Vill du få tag i Rocksister är det bara att maila oss på [email protected] så ordnar vi en/flera tidningar åt dig.
4) Jag antar att Rocksister Mag inte är en tvärpolitisk tidskrift, utan att den mer vill få tjejer att våga ta det där steget ut och liksom synas lite mer, men jag frågar ändå, själv röstade jag på feministiskt initiativ, så att de skulle kunna ta upp kvinnofrågor i riksdag/regering, så att... var står du politiskt?
Sant. Rocksister är inte en utpräglad politisk tidning, budskapet vi vill få fram är allas rätt att göra det de mår bäst av. Politiskt sett kan jag bara svara var jag själv står (Elin). Det finns inget parti som jag klart och tydligt anser ha de bästa lösningar inom alla olika områden. Det beror på vilken fråga man diskuterar. Generellt uppfattar jag mig dock som socialdemokrat. De grundläggande värderingar om att alla har rätt till stöd och ett så bra liv som möjligt oavsett förutsättningar ser jag som självklart. Även om inte alla föds med samma förutsättningar ska man se till så att alla har möjligheten att skapa sig ett bra liv i Sverige.
Jag anser att det är viktigt att jämställdhet diskuteras och att man ställer krav på ett jämlikt samhälle, sedan är jag dock förundrad över att det behövs ett parti som fokuserar på dessa frågor. Detta bör ingå i varje partis värderingar att jobba för ett jämlikt samhälle. Debatten kring jämlikhet är bra men det får inte bli fundamentalistiskt och slå över i fel ände, så att det blir motsatt effekt.
5) Jag brukar fråga alla jag hittils har intervjuat vad meningen med livet är, så då frågar jag det er också - vad anser ni är meningen med livet, vad gör det riktigt meningsfullt?
Vad är meningen med livet? Intressant fråga, kul att du har med den. För mig är meningen med livet att skapa tillräckligt stor positiv effekt i människors liv för att det ska ha en positiv verkan på världen. Att inspirera människor till att göra sig själv lyckligare och världen till en bättre plats.
6) Framtidsplaner:
Först ska jag plugga färdigt (3 år) sen vill jag resa världen runt och fortsätta med musiken. Ett mål med musiken är att åka till Japan och spela för 10 000 människor.
7) Vilka anser du är de tre bästa kvinnliga författarna?
Tre bästa kvinnliga författarna.
1) J.K. Rowling är fantastisk.
2) författarinnan till Grottbjörnens folk (kommer tyvärr inte ihåg namnet).
3) Pam Grout författarinna till boken: living big.
8) Vad lyssnar du på just nu medan du besvarar den här intervjun?
Just nu lyssnar jag på Rolling stones med låten let it bleed. Så jäkla bra! älskar stämmorna.
9) Hur ofta är det tänkt att Rocksister mag ska komma ut?
Det vet vi faktiskt inte riktigt men ca 1 ggr/halvåret.
10) Vad anser du om droger samt varför? Har ni själva använt eller provat droger varför/varför inte och tycker ni att vi borde legalisera de narkotikaklassade preparaten samt varför/varför inte?
Jag använder inte droger, och jag tycker inte att droger ska legaliseras. Genom ökad tillgänglighet skulle fler bli beroende, det räcker att titta på andra länder där ex. alkohol finns i närbutikerna alkoholismen är mer utbredd. Tyvärr kan bevisligen människor inte ta sitt egna ansvar. En del argumenterar med att man får skylla sig själv och att man måste ta sitt eget ansvar att som vuxen ta hand om sig själv. Men ökat beroende leder till fler brott, ökade sjukvårdskrav, barn som far illa och då handlar det inte om den enskilde individen då det är vi skattebetalarna, och framförallt de barn som får betala sin ungdom och det vill jag inte vara med om att stötta.
11) Vad aqnser ni om s k damtidningar till exempel veckorevyn hänt i veckan och allt vad de heter (minns inte om jag ställde frågan såhär, men på ett ungefär)?
Jag måste erkänna att jag läser dessa veckotidningar för kvinnor själv och jag tycker att en hel del är kul att läsa för stunden. Det är också det som är meningen med dessa tidningar. Tyvärr ser man tydligt hur ekonomin påverkar innehållet i tidningarna vilket gör att texterna säger en sak medan bilderna säger en annan. Med artiklar om att tro på sig själv och "du duger som du är" samtidigt som man har reklam för att göra bröstförstoring etc. Det är svårt att inte påverkas av detta. Här är det otroligt viktigt med föräldrar som stöttar en och bygger upp ett bra självförtroende (shit vad svår fråga =).
12) Vilka skivor skulle du själv vilja ha till hands om du bröt benet i Sälen?
Ha ha, ja de skivor jag skulle vilja ha till hands om jag bröt benet i Sälen skulle vara:
1) AC/DC - Back In Black
2) Queen - Best Of
3) Aretha Franklin - Best Of
13) Hur går det med communityt?
Communityt är tyvärr lagt på is. Vi hade inte kompetensen för att skapa ett sådant.
14) Vilka är de största inspirationskällorna?
Queen - Freddie Merchury.
AC/DC - Angus Young.
Aretha Franklin.
Deborah Harris - Blondie.
Slash - Guns n roses.
15) Jag tycker allt det kunde vara fler konserter här i Borås, Cafe Parkaden är ju bra, vad tycker ni om konsertlivet i Borås?
Det hade varit hemskt kul med fler konserter men problemet tror jag är inte att det inte finns konserter utan att arrangörerna inte gör tillräckligt mycket reklam. Det borde finnas tillgång till fler konserter med "kvalitet" för folk under 18 år. Parkaden är dock ett kanonbra ställe för band som vill spela. Jo det är mest killar som uppträder och tar för sig men detta håller på att ändras och det vill vi också ändra med Rocksister.
16) Jag tycker att Mare Kandre är en jäkla bra författare, i alla fall hennes böcker from Djävulen och Gud och alla de böcker hon gav ut efter den. Vad tycker ni?
OJ, har faktiskt ingen aning om Mare Kandre, får kolla upp detta.
17) Vilken är er största förebild?
Freddie Merchury - Queen. genie helt fantastisk frontfigur med en otrolig karisma och röst.
18) Det verkar som att tjejer har lite svårare för riktigt snabb och hård punk, vad kan det bero på, tror du det är något "kvinnligt" och "manligt" över det hela, en social konstruktion?
Jag vet inte, inte så många som fått upp ögonen för det än eller så ligger det i de kvinnliga generna att inte tycka om råpunk, vore intressant att undersöka. Annars kör ju Courtney Love rätt hårt.
19) Vad kan vi göra för att skapa ett mer jämlikt samhälle?
Fortsätta diskuttera och se till så att alla syns i skolan, utbildningen, samma regler, samma uppmuntran, könsrollerna ska inte förväntas. Barn ska få dras till det som intresserar dem inte bli satta att göra ngt för att de är ett visst kön ex flicka - barbie pojke - bilar, de ska själva få välja, vad de vill göra/leka med/ha på sig etc.
20) Vad tyckte du om den här intervjun och har du något att tillägga?
Jag tycker intervjun har varit intressant och det har varit roligt att svara på dina frågor.
Elin: Jag är 19 år och pluggar ekonomi på Borås Högskola. Jag jobbar extra på willys som kassörska. På fritiden spelar jag i ett band som heter leopard ladys se: www.Myspace.com/leopard ladys
Julia: Bor numera i Norge där hon jobbar som servitris, tyvärr är Julia inte längre med och gör Rocksister då det blir krångligt när hon bor i Norge.
2) Hur har responsen på Rocksister Mag varit?
Responsen för Rocksister har varit riktigt positiv. Vi har fått mycket bra feedback och många vill skriva för Rocksister. Vi hoppas på att kunna göra ett ännu bättre nummer nästa gång men har inte bestämt när detta ska komma ut än.
3) Hur kan man få tag i Rocksister Magazine?
Vill du få tag i Rocksister är det bara att maila oss på [email protected] så ordnar vi en/flera tidningar åt dig.
4) Jag antar att Rocksister Mag inte är en tvärpolitisk tidskrift, utan att den mer vill få tjejer att våga ta det där steget ut och liksom synas lite mer, men jag frågar ändå, själv röstade jag på feministiskt initiativ, så att de skulle kunna ta upp kvinnofrågor i riksdag/regering, så att... var står du politiskt?
Sant. Rocksister är inte en utpräglad politisk tidning, budskapet vi vill få fram är allas rätt att göra det de mår bäst av. Politiskt sett kan jag bara svara var jag själv står (Elin). Det finns inget parti som jag klart och tydligt anser ha de bästa lösningar inom alla olika områden. Det beror på vilken fråga man diskuterar. Generellt uppfattar jag mig dock som socialdemokrat. De grundläggande värderingar om att alla har rätt till stöd och ett så bra liv som möjligt oavsett förutsättningar ser jag som självklart. Även om inte alla föds med samma förutsättningar ska man se till så att alla har möjligheten att skapa sig ett bra liv i Sverige.
Jag anser att det är viktigt att jämställdhet diskuteras och att man ställer krav på ett jämlikt samhälle, sedan är jag dock förundrad över att det behövs ett parti som fokuserar på dessa frågor. Detta bör ingå i varje partis värderingar att jobba för ett jämlikt samhälle. Debatten kring jämlikhet är bra men det får inte bli fundamentalistiskt och slå över i fel ände, så att det blir motsatt effekt.
5) Jag brukar fråga alla jag hittils har intervjuat vad meningen med livet är, så då frågar jag det er också - vad anser ni är meningen med livet, vad gör det riktigt meningsfullt?
Vad är meningen med livet? Intressant fråga, kul att du har med den. För mig är meningen med livet att skapa tillräckligt stor positiv effekt i människors liv för att det ska ha en positiv verkan på världen. Att inspirera människor till att göra sig själv lyckligare och världen till en bättre plats.
6) Framtidsplaner:
Först ska jag plugga färdigt (3 år) sen vill jag resa världen runt och fortsätta med musiken. Ett mål med musiken är att åka till Japan och spela för 10 000 människor.
7) Vilka anser du är de tre bästa kvinnliga författarna?
Tre bästa kvinnliga författarna.
1) J.K. Rowling är fantastisk.
2) författarinnan till Grottbjörnens folk (kommer tyvärr inte ihåg namnet).
3) Pam Grout författarinna till boken: living big.
8) Vad lyssnar du på just nu medan du besvarar den här intervjun?
Just nu lyssnar jag på Rolling stones med låten let it bleed. Så jäkla bra! älskar stämmorna.
9) Hur ofta är det tänkt att Rocksister mag ska komma ut?
Det vet vi faktiskt inte riktigt men ca 1 ggr/halvåret.
10) Vad anser du om droger samt varför? Har ni själva använt eller provat droger varför/varför inte och tycker ni att vi borde legalisera de narkotikaklassade preparaten samt varför/varför inte?
Jag använder inte droger, och jag tycker inte att droger ska legaliseras. Genom ökad tillgänglighet skulle fler bli beroende, det räcker att titta på andra länder där ex. alkohol finns i närbutikerna alkoholismen är mer utbredd. Tyvärr kan bevisligen människor inte ta sitt egna ansvar. En del argumenterar med att man får skylla sig själv och att man måste ta sitt eget ansvar att som vuxen ta hand om sig själv. Men ökat beroende leder till fler brott, ökade sjukvårdskrav, barn som far illa och då handlar det inte om den enskilde individen då det är vi skattebetalarna, och framförallt de barn som får betala sin ungdom och det vill jag inte vara med om att stötta.
11) Vad aqnser ni om s k damtidningar till exempel veckorevyn hänt i veckan och allt vad de heter (minns inte om jag ställde frågan såhär, men på ett ungefär)?
Jag måste erkänna att jag läser dessa veckotidningar för kvinnor själv och jag tycker att en hel del är kul att läsa för stunden. Det är också det som är meningen med dessa tidningar. Tyvärr ser man tydligt hur ekonomin påverkar innehållet i tidningarna vilket gör att texterna säger en sak medan bilderna säger en annan. Med artiklar om att tro på sig själv och "du duger som du är" samtidigt som man har reklam för att göra bröstförstoring etc. Det är svårt att inte påverkas av detta. Här är det otroligt viktigt med föräldrar som stöttar en och bygger upp ett bra självförtroende (shit vad svår fråga =).
12) Vilka skivor skulle du själv vilja ha till hands om du bröt benet i Sälen?
Ha ha, ja de skivor jag skulle vilja ha till hands om jag bröt benet i Sälen skulle vara:
1) AC/DC - Back In Black
2) Queen - Best Of
3) Aretha Franklin - Best Of
13) Hur går det med communityt?
Communityt är tyvärr lagt på is. Vi hade inte kompetensen för att skapa ett sådant.
14) Vilka är de största inspirationskällorna?
Queen - Freddie Merchury.
AC/DC - Angus Young.
Aretha Franklin.
Deborah Harris - Blondie.
Slash - Guns n roses.
15) Jag tycker allt det kunde vara fler konserter här i Borås, Cafe Parkaden är ju bra, vad tycker ni om konsertlivet i Borås?
Det hade varit hemskt kul med fler konserter men problemet tror jag är inte att det inte finns konserter utan att arrangörerna inte gör tillräckligt mycket reklam. Det borde finnas tillgång till fler konserter med "kvalitet" för folk under 18 år. Parkaden är dock ett kanonbra ställe för band som vill spela. Jo det är mest killar som uppträder och tar för sig men detta håller på att ändras och det vill vi också ändra med Rocksister.
16) Jag tycker att Mare Kandre är en jäkla bra författare, i alla fall hennes böcker from Djävulen och Gud och alla de böcker hon gav ut efter den. Vad tycker ni?
OJ, har faktiskt ingen aning om Mare Kandre, får kolla upp detta.
17) Vilken är er största förebild?
Freddie Merchury - Queen. genie helt fantastisk frontfigur med en otrolig karisma och röst.
18) Det verkar som att tjejer har lite svårare för riktigt snabb och hård punk, vad kan det bero på, tror du det är något "kvinnligt" och "manligt" över det hela, en social konstruktion?
Jag vet inte, inte så många som fått upp ögonen för det än eller så ligger det i de kvinnliga generna att inte tycka om råpunk, vore intressant att undersöka. Annars kör ju Courtney Love rätt hårt.
19) Vad kan vi göra för att skapa ett mer jämlikt samhälle?
Fortsätta diskuttera och se till så att alla syns i skolan, utbildningen, samma regler, samma uppmuntran, könsrollerna ska inte förväntas. Barn ska få dras till det som intresserar dem inte bli satta att göra ngt för att de är ett visst kön ex flicka - barbie pojke - bilar, de ska själva få välja, vad de vill göra/leka med/ha på sig etc.
20) Vad tyckte du om den här intervjun och har du något att tillägga?
Jag tycker intervjun har varit intressant och det har varit roligt att svara på dina frågor.
Den åtrådda Danmarksresan
Jag hade länge drömt om att göra en resa till Danmark. Speciellt när jag var full på hemgjort vin, som smakade motbjudande, men som var tillräckligt starkt för att man skulle känna av effekten redan efter tre glas, brukade jag kolla i telefonkatalogen efter flygresor till Danmark. Det började med att jag gjorde en otroligt optimistisk glädjekalkyl och i fyllan ringde och beställde en resa till Köpenhamn. Dagen efter insåg jag alltid att jag varken hade tid eller pengar nog för resan och med skammen lurandes bakom ryggen fick jag alltid avboka den planerade resan. jag var mer eller mindre vinalkis, men under alla mina år som konsument av hemmagjort äckligt vin, har jag aldrig upplevt något kroppsligt behov av alkohol.
Jag drack mig berusad minst tre gånger i veckan och trivdes alldeles utmärkt med det. Jag har alltid varit (och är fortfarande) usel på gitarr och för att kompensera det övade jag, alltid på fyllan, på etyder och blues. Notböcker lånade jag från biblioteket. Men jag blev aldrig någon rockstjärna, för jag är helt taktdöv. Jag gjorde egna låtar, men min blandning mellan black metal och mestrallpunk imponerade inte på en enda. Jag gör fortfarande egna låtar - bättre låtar. Hur som helst var det en ganska orealistisk dröm att jag skulle bli någonting inom musiken.
Jag ville göra text och musik såsom låtskrivare, men låta någon annan sköta grovjobbet med turnerandet och den skiten, medan jag skulle sitta lugnt och bekvämt i min stora rektangulära etta, som jag då bodde i, pimpla rödvin och håva in feta utbetalningscheckar från STIM. Det var sådant och att resa till Danmark, för att köpa öl och sprit billigt, som jag filosoferade över. Mysiga hemmakvällar och nätter för mig själv där jag satt och pimplade det hemmagjorda äckliga vinet och satt och lyssnade på Kräm och Halka, i hörlurar, för att inte störa grannarna.
En gång kom det nämligen en granne och klagade på ljudnivån och påpekade att hon hade ett jobb att gå till tidigt på morgonen, så om "vi" kunde dämpa vårt festande lite, så vore allt bra. Hon var inte så lite förvånad över att hon inte hörde några uppsluppna samtal inifrån lägenheten, det var ju bara jag på min egen privata lilla "fest". Till slut fick jag pengar tillbaka på skatten, 26 000 kronor faktiskt, så skam vore om jag inte tog mig för att resa iväg. Jag tog bussen till Helsingborg, (här börjar kontinenten!) drack väl någon skit jag köpt på systembolaget, eller kanske var det folköl jag drack. Från Helsingborg tog jag båten över till Helsingör och därifrån tog jag tåget till Köpenhamn. På tåget mötte jag en norska, vad hon hette minns jag inte om jag någonsin har vetat det, men hursomhelst hade jag inga mynt till kaffeautomaten på tåget, jag hade bara svenska och danska sedlar, så jag frågade henne om växel.
Vart ska du?" frågade hon när jag satt där med en kopp kaffe och hon med en kopp choklad och jag sade Köpenhamn och hon sade att hon också skulle till Köpenhamn.
"Vad ska du göra där?" frågade hon och jag sade att jag skulle till Christiania och hon sade att hon också skulle till Christiania. Således slog vi följe. Vi snackade lite som man gör när man tar pulsen på varandra. Väl i Köpenhamn lämnade hon sitt bagage i en förvaringsbox och försökte hitta ett hotellrum för två. Vi hittade inget. Inte ett enda hotellrum var ledigt i hela Köpenhamn, åtminstone ingenstans där vi frågade. Vi käkade någon sallad med feta ost på en uteservering, drack något glas vin och efter det käkade vi pölse. Hon bjöd hela tiden.
Vi tog en genväg till Christiania. Jag minns att vi gick några gatukvarter och att vi sedan gick genom en park och sedan en smal stig, men jag skulle aldrig hitta vägen igen ifall någon frågade. Vi kom till pusher street inne i Christiania. Vid ingången stod "inga pundare" "inga skottsäkra västar" och något mer som jag inte minns. Det första som slog mig där i mörkret var lukten av cannabispreparat. Där var stånd på vardera sidan av gatan, där folk sålde alla möjliga former av cannabis och svampar, som man säkert skulle bli konstig av om man åt av den. Mitt bland stånden fanns en liten kiosk där de sålde läskeblask och sent på kvällen sålde de ostmackor.
Längre fram på gatan en pub och till vänster och framåt fanns bänkar där vi satte oss och där hon mötte några hon kände. De vilda hundarna såg vi också och norskan klappade och kelade med en av dem, en liten valp. De kom från skogen någonstans. Fråga mig inte vad de levde av, för det vet jag inte. Jag köpte fjorton gram marihuana, men fick tjugo gram och jag köpte en joint, som jag lät gå runt. Jag blev hög som fan. Det blir man alltid på Christiania.
Nu började norskan allt mer förhöra sig om sexuella tjänster, frågade mig vad jag ville göra med henne och sådant. Jag föreslog henne att hon skulle suga av mig här och nu på stället vi satt, men det ansåg hon inte kunna gå för sig. Hon frågade vad jag ville göra med henne. Jag frågade vad det kostade. Ungefär tjugotusen danska. Fan, fan, fan! Här gällde det att bli av med henne! Och vad menade hon med vad jag mer ville göra? Skulle hon binda mig vid någon säng, ta alla mina pengar och lämna mig alldeles oknullad. Det var vad jag misstänkte.
Hennes gäng ville gå ut på krogen och jag följde med, men jag fick inte köpa någon öl, för bartendern trodde inte att jag tålde öl. Så jag stod där och såg på, satte mig vid baren och beställde en kopp kaffe. Det fick jag. Norskan och hennes gäng drog och det tyckte jag var riktigt skönt. Det här var inte långt från Christiania, så jag gick tillbaka dit och köpte några gram hasch. Sedan irrade jag omkring på Köpenhamns gator och filosoferade över sådana saker man bara kan fundera på om man är riktigt stenad. Efter ett par kvarter hittade jag en innekiosk, som jag gick in i för att köpa öl, för det skulle man ju tvunget köpa, nu när man äntligen var i Danmark. Han som stod i kiosken var invandrare. Tänk er en utlänning som talar danska med brytning, det var verkligen svårt att förstå vad han sade.
De visade sig att ölen kostade tio danska styck, alltså dyrare än vissa ölsorter i Sverige, eftersom en dansk krona är värd ungefär 1, 40 svenska kronor. Hasch och valmöjligheter går inte så bra ihop för min del, jag liksom fastnar, det är lätt att man blir lite ambivalent. Jag stod i säkert fem minuter med den inglasade kylskåpsdörren öppen och försökte bestämma mig. Tuborg eller Carlsberg? Det var de enda sorterna som fanns. Till slut kom expediten fram till mig och sade något ifall jag inte kunde bestämma mig kunde jag väl titta på ölen med kylskåpsdörren stängd. Det går väl faktiskt lika bra det, tänkte jag och lydde hans råd. Efter ytterligare fem minuters stirrande började jag bli trött på mig själv och mitt tillstånd. Tio öl och så fläskade jag på med en skotsk, single-malt, tolv år lagrad whisky, en helpanna.
Köpenhamn tågstationen och ner till Helsingör. I Helsingör tog jag båten över till Helsingborg. 28 gram cannabispreparat och tio-tolv stesolid (narkotikaklassad sedativ medicin). Jag hade faktiskt pillren på recept, men jag hade inget medicinskt intyg med mig och dessvärre råkade jag väcka tullarnas misstankar, så jag torskade. När de tömt mina fickor och lagt beslag på allt mitt härliga knark, frågade de mig girigt efter mera knark. De skulle säkert knapra knarket själva och så frågade det mig om jag ångrade mig. Det gjorde jag inte.
Då tvingade de mig att strippa för dem, knarket och mina andra saker jag haft i fickorna låg nu på bordet och jag sade dem att det var allt jag hade, men de skulle prompt ha mig att strippa för dem, så sugna på knark var de. Deras lystna blickar blev glansigare och glansigare för varje plagg de tvingade av mig och jag insåg att jag hade med två homosexuella att göra. Den ene av dem hade en fetisch som gick ut på att stirra på folks ändtarmsöppningar. Han stönade högt, tog fram sin kuk och började runka. Nu flåsade han alltmer tungt. Han frågade mig om han fick stoppa in sitt organ i min stjärt.
"Jag är renodlat heterosexuell" svarade jag. Han suckade besviket och sade:
"Jaså, du föredrar att umgås med kvinnor." Han suckade igen och högst motvilligt lät han mig ta på mig kläderna. Skulle inte förvåna mig ifall de skulle ha personalfest a la speziale, eftersom de var så angelägna om att få allt mitt knark. Annars vet jag inte. Det är ju välkänt att de som jobbar med människor, plitar, vårdare, poliser och misslyckade poliser, är de värsta dårarna när de festar. Då gör de nämligen alla de dumheter som de har fått för sig att deras patienter/klienter gör när de festar. De lever helt enkelt ut sina skuggsidor och blir alldeles galna. Festa inte med folk som jobbar med människor, de är svin hela bunten! Jag valde att låta ett ombud tala för mig i rätten och jag fick sjutusen kronor i böter. Två gram till och jag kunde lika gärna ha fått fängelse.
"Sieg heil!" skrek jag när jag skulle gå.
"Va?" undrade de.
"Ja, ni är väl fascister? Det måste ni ju vara?"
"Jävla idiot."
"Yes box allright."
"Försvinn härifrån nu."
Ha det så trevligt på personalfesten med mitt knark, sade jag inte, men detta sade jag:
"Ha en trevlig kväll."
"Vad menar du med det?" frågade de misstänksamt. Jag förde två fingrar mot läpparna och låtsades att jag rökte intensivt på till exempel en joint. De såg förlägna ut och skrapade med fötterna, som om jag kommit på dem med byxorna nere. Nog tänkte de ha knarkfest alltid!
Jag drack mig berusad minst tre gånger i veckan och trivdes alldeles utmärkt med det. Jag har alltid varit (och är fortfarande) usel på gitarr och för att kompensera det övade jag, alltid på fyllan, på etyder och blues. Notböcker lånade jag från biblioteket. Men jag blev aldrig någon rockstjärna, för jag är helt taktdöv. Jag gjorde egna låtar, men min blandning mellan black metal och mestrallpunk imponerade inte på en enda. Jag gör fortfarande egna låtar - bättre låtar. Hur som helst var det en ganska orealistisk dröm att jag skulle bli någonting inom musiken.
Jag ville göra text och musik såsom låtskrivare, men låta någon annan sköta grovjobbet med turnerandet och den skiten, medan jag skulle sitta lugnt och bekvämt i min stora rektangulära etta, som jag då bodde i, pimpla rödvin och håva in feta utbetalningscheckar från STIM. Det var sådant och att resa till Danmark, för att köpa öl och sprit billigt, som jag filosoferade över. Mysiga hemmakvällar och nätter för mig själv där jag satt och pimplade det hemmagjorda äckliga vinet och satt och lyssnade på Kräm och Halka, i hörlurar, för att inte störa grannarna.
En gång kom det nämligen en granne och klagade på ljudnivån och påpekade att hon hade ett jobb att gå till tidigt på morgonen, så om "vi" kunde dämpa vårt festande lite, så vore allt bra. Hon var inte så lite förvånad över att hon inte hörde några uppsluppna samtal inifrån lägenheten, det var ju bara jag på min egen privata lilla "fest". Till slut fick jag pengar tillbaka på skatten, 26 000 kronor faktiskt, så skam vore om jag inte tog mig för att resa iväg. Jag tog bussen till Helsingborg, (här börjar kontinenten!) drack väl någon skit jag köpt på systembolaget, eller kanske var det folköl jag drack. Från Helsingborg tog jag båten över till Helsingör och därifrån tog jag tåget till Köpenhamn. På tåget mötte jag en norska, vad hon hette minns jag inte om jag någonsin har vetat det, men hursomhelst hade jag inga mynt till kaffeautomaten på tåget, jag hade bara svenska och danska sedlar, så jag frågade henne om växel.
Vart ska du?" frågade hon när jag satt där med en kopp kaffe och hon med en kopp choklad och jag sade Köpenhamn och hon sade att hon också skulle till Köpenhamn.
"Vad ska du göra där?" frågade hon och jag sade att jag skulle till Christiania och hon sade att hon också skulle till Christiania. Således slog vi följe. Vi snackade lite som man gör när man tar pulsen på varandra. Väl i Köpenhamn lämnade hon sitt bagage i en förvaringsbox och försökte hitta ett hotellrum för två. Vi hittade inget. Inte ett enda hotellrum var ledigt i hela Köpenhamn, åtminstone ingenstans där vi frågade. Vi käkade någon sallad med feta ost på en uteservering, drack något glas vin och efter det käkade vi pölse. Hon bjöd hela tiden.
Vi tog en genväg till Christiania. Jag minns att vi gick några gatukvarter och att vi sedan gick genom en park och sedan en smal stig, men jag skulle aldrig hitta vägen igen ifall någon frågade. Vi kom till pusher street inne i Christiania. Vid ingången stod "inga pundare" "inga skottsäkra västar" och något mer som jag inte minns. Det första som slog mig där i mörkret var lukten av cannabispreparat. Där var stånd på vardera sidan av gatan, där folk sålde alla möjliga former av cannabis och svampar, som man säkert skulle bli konstig av om man åt av den. Mitt bland stånden fanns en liten kiosk där de sålde läskeblask och sent på kvällen sålde de ostmackor.
Längre fram på gatan en pub och till vänster och framåt fanns bänkar där vi satte oss och där hon mötte några hon kände. De vilda hundarna såg vi också och norskan klappade och kelade med en av dem, en liten valp. De kom från skogen någonstans. Fråga mig inte vad de levde av, för det vet jag inte. Jag köpte fjorton gram marihuana, men fick tjugo gram och jag köpte en joint, som jag lät gå runt. Jag blev hög som fan. Det blir man alltid på Christiania.
Nu började norskan allt mer förhöra sig om sexuella tjänster, frågade mig vad jag ville göra med henne och sådant. Jag föreslog henne att hon skulle suga av mig här och nu på stället vi satt, men det ansåg hon inte kunna gå för sig. Hon frågade vad jag ville göra med henne. Jag frågade vad det kostade. Ungefär tjugotusen danska. Fan, fan, fan! Här gällde det att bli av med henne! Och vad menade hon med vad jag mer ville göra? Skulle hon binda mig vid någon säng, ta alla mina pengar och lämna mig alldeles oknullad. Det var vad jag misstänkte.
Hennes gäng ville gå ut på krogen och jag följde med, men jag fick inte köpa någon öl, för bartendern trodde inte att jag tålde öl. Så jag stod där och såg på, satte mig vid baren och beställde en kopp kaffe. Det fick jag. Norskan och hennes gäng drog och det tyckte jag var riktigt skönt. Det här var inte långt från Christiania, så jag gick tillbaka dit och köpte några gram hasch. Sedan irrade jag omkring på Köpenhamns gator och filosoferade över sådana saker man bara kan fundera på om man är riktigt stenad. Efter ett par kvarter hittade jag en innekiosk, som jag gick in i för att köpa öl, för det skulle man ju tvunget köpa, nu när man äntligen var i Danmark. Han som stod i kiosken var invandrare. Tänk er en utlänning som talar danska med brytning, det var verkligen svårt att förstå vad han sade.
De visade sig att ölen kostade tio danska styck, alltså dyrare än vissa ölsorter i Sverige, eftersom en dansk krona är värd ungefär 1, 40 svenska kronor. Hasch och valmöjligheter går inte så bra ihop för min del, jag liksom fastnar, det är lätt att man blir lite ambivalent. Jag stod i säkert fem minuter med den inglasade kylskåpsdörren öppen och försökte bestämma mig. Tuborg eller Carlsberg? Det var de enda sorterna som fanns. Till slut kom expediten fram till mig och sade något ifall jag inte kunde bestämma mig kunde jag väl titta på ölen med kylskåpsdörren stängd. Det går väl faktiskt lika bra det, tänkte jag och lydde hans råd. Efter ytterligare fem minuters stirrande började jag bli trött på mig själv och mitt tillstånd. Tio öl och så fläskade jag på med en skotsk, single-malt, tolv år lagrad whisky, en helpanna.
Köpenhamn tågstationen och ner till Helsingör. I Helsingör tog jag båten över till Helsingborg. 28 gram cannabispreparat och tio-tolv stesolid (narkotikaklassad sedativ medicin). Jag hade faktiskt pillren på recept, men jag hade inget medicinskt intyg med mig och dessvärre råkade jag väcka tullarnas misstankar, så jag torskade. När de tömt mina fickor och lagt beslag på allt mitt härliga knark, frågade de mig girigt efter mera knark. De skulle säkert knapra knarket själva och så frågade det mig om jag ångrade mig. Det gjorde jag inte.
Då tvingade de mig att strippa för dem, knarket och mina andra saker jag haft i fickorna låg nu på bordet och jag sade dem att det var allt jag hade, men de skulle prompt ha mig att strippa för dem, så sugna på knark var de. Deras lystna blickar blev glansigare och glansigare för varje plagg de tvingade av mig och jag insåg att jag hade med två homosexuella att göra. Den ene av dem hade en fetisch som gick ut på att stirra på folks ändtarmsöppningar. Han stönade högt, tog fram sin kuk och började runka. Nu flåsade han alltmer tungt. Han frågade mig om han fick stoppa in sitt organ i min stjärt.
"Jag är renodlat heterosexuell" svarade jag. Han suckade besviket och sade:
"Jaså, du föredrar att umgås med kvinnor." Han suckade igen och högst motvilligt lät han mig ta på mig kläderna. Skulle inte förvåna mig ifall de skulle ha personalfest a la speziale, eftersom de var så angelägna om att få allt mitt knark. Annars vet jag inte. Det är ju välkänt att de som jobbar med människor, plitar, vårdare, poliser och misslyckade poliser, är de värsta dårarna när de festar. Då gör de nämligen alla de dumheter som de har fått för sig att deras patienter/klienter gör när de festar. De lever helt enkelt ut sina skuggsidor och blir alldeles galna. Festa inte med folk som jobbar med människor, de är svin hela bunten! Jag valde att låta ett ombud tala för mig i rätten och jag fick sjutusen kronor i böter. Två gram till och jag kunde lika gärna ha fått fängelse.
"Sieg heil!" skrek jag när jag skulle gå.
"Va?" undrade de.
"Ja, ni är väl fascister? Det måste ni ju vara?"
"Jävla idiot."
"Yes box allright."
"Försvinn härifrån nu."
Ha det så trevligt på personalfesten med mitt knark, sade jag inte, men detta sade jag:
"Ha en trevlig kväll."
"Vad menar du med det?" frågade de misstänksamt. Jag förde två fingrar mot läpparna och låtsades att jag rökte intensivt på till exempel en joint. De såg förlägna ut och skrapade med fötterna, som om jag kommit på dem med byxorna nere. Nog tänkte de ha knarkfest alltid!
Välkommen till min nya blogg!
Vi är alla syndare eftersom vi alla är kött, materia. Vi är bundna vid vår materiella kropps behov och alla försök att leva utan att tillgodose kroppen dess behov, är fruktlösa. Om vi till exempel slutar upp med att andas så svimmar vi och andas vi inte då heller så dör vi. Vi måste tillgodose kroppen dess behov, för att först därefter kunna ägna oss åt den andliga verkligheten. Att ägna sitt liv åt det materiella som ett livskall, i betydelsen "följ dig själv och tillfredsställ dina begär" är däremot att tillbe kroppen, som är förgänglig och sålunda är dyrkan av köttets lustar fel väg att gå; det är att leva under illusionen av att vara fri och oberoende av allt som sker.
Men vi är inte oberoende av allt som sker, allt är inte värdenihilistiskt, dvs att ingenting har något värde, det spelar roll vad vi gör, för vi ska göra det för den högre meningens skull, eller kalla det Gud som person eller kraft om du hellre så vill, som har skapat det här samhället. Nu är det vår uppgift att upprätthålla ordningen i det vi har skapat. Det kallas bhakti-yoga, men istället för att fördunkla medvetandet med rusmedel eller stimulantia, eller att fly undan verkligheten genom inåtvänd meditation. Nej, att arbeta är vad vi har att göra, vi har vant oss vid en viss levnadsstandard och nu är det människans uppgift att upprätthålla det samhällsskick som vi har skapat.
En del frågar sig varför inte Gud ger sig till känna - har du ögon att se Gud med då? Om rummet blir helt nedsläckt kan du inte ens se dina egna händer framför dig. Vi är syndare eftersom vi alla måste leva i köttet, som med sina krav orsakar oss lidande. Anden är förenad med kroppen, vår "själ" är bara lite kemiska vätskor och elektroimpulser, alltså dör "anden" med kroppen. Eftersom vi är bundna vid köttet är människans natur ond, eller om du så vill dålig, eller oskicklig, eftersom tillfredsställandet av vår materiella kropps behov är en illusion och inte vår egentliga livsuppgift - dvs att hitta ett sätt att ställa sig till Gud, eller det andliga, eller hjärtats sanning, om du hellre vill kalla det det. Hur mycket vi än äger, kommer vi ändå fråga oss själva om det inte är någonting som fattas, och ändå om vi har allt vi önskar, kommer vi bara att oroa oss för att mista det. Någonting inom oss känner nämligen på sig att det finns en högre mening med tillvaron,
men vad det är, bör var och en slås av själva, för det finns inte bara en sanning, utan sanningen beror alltid på vad man jämför den med. Det finns lika många svar på vad som är meningen med tillvaron som det finns människor på jorden. Det är att man börjar söka efter sin egen inre sanning som räknas, inte hur stor valfrihet vi har som konsumenter. Ofta kan man känna sig som reducerad till just konsument i ett enda stort shoppingcenter som heter Sverige.
Den andra delen av min filosofi rör det egna ansvaret. Vi måste se vår egen roll i vårat eget liv. Vi kan inte lasta över ansvaret för oss själva på någon annan människa - det vore en illusion, för ingen kan, och för den delen ska ingen fan göra det heller, gå in i min kropp samt ande/vilja, och leva mitt liv åt mig. Den personen lider av illusionen att han/hon tror sig stå över och ha rätt att inskränka andra människors liv. Men det kan inte han/hon på något vis. Om du vill förändra världen så är det dig själv du ska ändra på, endast då kan du se förändringar i din tillvaros villkor. Allt annat är enbart illusion.
Du får skylla dig själv om du köper lpskivor istället för mat. Kom inte till mig och snyfta efteråt. Du har gjort ditt val och har du köpt lpskivor eller vad det vara månde, så får du också äta lpskivor. Så enkelt är det. Det är ditt val. Ingen annans. Din morsa jobbar inte här. Din morsa kan inte heller leva ditt liv åt dig. Tror du det är du en obefriad dåre, för då ser du inte livet som det faktiskt är, att det är du själv som bestämmer vilka kroppsfunktioner du vill utöva med din egen kropp. Skyll dig själv om du inte fattar, det är inte mitt problem, det är din huvudvärk om du måste daltas och pjoskas med för att du inte kan ta ansvar för ditt eget liv. Har du köpt narkotika för alla dina pengar istället för cigaretter, så får du röka narkotika. Det är endast dit eget val.
Men vi är inte oberoende av allt som sker, allt är inte värdenihilistiskt, dvs att ingenting har något värde, det spelar roll vad vi gör, för vi ska göra det för den högre meningens skull, eller kalla det Gud som person eller kraft om du hellre så vill, som har skapat det här samhället. Nu är det vår uppgift att upprätthålla ordningen i det vi har skapat. Det kallas bhakti-yoga, men istället för att fördunkla medvetandet med rusmedel eller stimulantia, eller att fly undan verkligheten genom inåtvänd meditation. Nej, att arbeta är vad vi har att göra, vi har vant oss vid en viss levnadsstandard och nu är det människans uppgift att upprätthålla det samhällsskick som vi har skapat.
En del frågar sig varför inte Gud ger sig till känna - har du ögon att se Gud med då? Om rummet blir helt nedsläckt kan du inte ens se dina egna händer framför dig. Vi är syndare eftersom vi alla måste leva i köttet, som med sina krav orsakar oss lidande. Anden är förenad med kroppen, vår "själ" är bara lite kemiska vätskor och elektroimpulser, alltså dör "anden" med kroppen. Eftersom vi är bundna vid köttet är människans natur ond, eller om du så vill dålig, eller oskicklig, eftersom tillfredsställandet av vår materiella kropps behov är en illusion och inte vår egentliga livsuppgift - dvs att hitta ett sätt att ställa sig till Gud, eller det andliga, eller hjärtats sanning, om du hellre vill kalla det det. Hur mycket vi än äger, kommer vi ändå fråga oss själva om det inte är någonting som fattas, och ändå om vi har allt vi önskar, kommer vi bara att oroa oss för att mista det. Någonting inom oss känner nämligen på sig att det finns en högre mening med tillvaron,
men vad det är, bör var och en slås av själva, för det finns inte bara en sanning, utan sanningen beror alltid på vad man jämför den med. Det finns lika många svar på vad som är meningen med tillvaron som det finns människor på jorden. Det är att man börjar söka efter sin egen inre sanning som räknas, inte hur stor valfrihet vi har som konsumenter. Ofta kan man känna sig som reducerad till just konsument i ett enda stort shoppingcenter som heter Sverige.
Den andra delen av min filosofi rör det egna ansvaret. Vi måste se vår egen roll i vårat eget liv. Vi kan inte lasta över ansvaret för oss själva på någon annan människa - det vore en illusion, för ingen kan, och för den delen ska ingen fan göra det heller, gå in i min kropp samt ande/vilja, och leva mitt liv åt mig. Den personen lider av illusionen att han/hon tror sig stå över och ha rätt att inskränka andra människors liv. Men det kan inte han/hon på något vis. Om du vill förändra världen så är det dig själv du ska ändra på, endast då kan du se förändringar i din tillvaros villkor. Allt annat är enbart illusion.
Du får skylla dig själv om du köper lpskivor istället för mat. Kom inte till mig och snyfta efteråt. Du har gjort ditt val och har du köpt lpskivor eller vad det vara månde, så får du också äta lpskivor. Så enkelt är det. Det är ditt val. Ingen annans. Din morsa jobbar inte här. Din morsa kan inte heller leva ditt liv åt dig. Tror du det är du en obefriad dåre, för då ser du inte livet som det faktiskt är, att det är du själv som bestämmer vilka kroppsfunktioner du vill utöva med din egen kropp. Skyll dig själv om du inte fattar, det är inte mitt problem, det är din huvudvärk om du måste daltas och pjoskas med för att du inte kan ta ansvar för ditt eget liv. Har du köpt narkotika för alla dina pengar istället för cigaretter, så får du röka narkotika. Det är endast dit eget val.
