Immonen

Mare Kandre avled 24 mars 2005 och somliga säger att hon tog livet av sig, andra att hon dog av mer onaturliga orsaker. Enligt webmaster på Kandres hemsida är det helt klarlagt att hon inte tog livet av sig och att släkt och vänner blev helt tagna på sängen. Hon lär inte ha lämnat något brev eller dylikt efter sig som kunde tyda på att hon skulle ha begått självmord.

Efter sig lämnade hon en son som då skulle ha varit tolv år. 1991 erhöll hon Aftonbladets litteraturpris. Hon är enligt mitt tycke Sveriges största kvinnliga nutidsförfattare, hon började skriva dikter redan när hon var tolv år.

Hennes favoriträtt lär ha varit pommes frites med korv. Hon blandade ut sitt vin med coca-cola. Hon satt mest hemma och väntade på att orden skulle komma till henne. Redan vid sjutiden på morgonen brukade hon sätta sig vid sitt skrivbord och lyssnade alltid först på Dagens Eko. Sedan arbetade hon med sina ord till långt inpå eftermiddagen.

Som hon själv uttryckte det: "Det här att skriva är ingenting för veklingar. Man skriver och dricker kaffe. Väldigt oglamoröst, ungefär som att gräva diken." Hon hade visserligen alltid något att skriva om, men svårast var att ta sig in i det. Hon sade att det finns en vall man måste ta sig igenom. Hon ansåg att man måste disciplinera sig själv att skriva, att verkligen sätta sig ner och göra det, annars blir det bara pannkaka av det.

Det där med "inspiration" ansåg hon vara en myt. Man får inget gjort om man skulle vänta på att inspirationen skulle komma. Hon ansåg att det snarare handlade om mod, att våga steget. Som hon uttryckte det i en intervju: "Att skriva är som att famla i mörkret, man vet inte om man är på rätt väg. Man vet inte om man skall fortsätta eller om det är slöseri med tid. Det är som i kärlek, man måste ge sig hän utan att veta om man får någonting tillbaka. Och det är ju väldigt skrämmande."

Hon skrev ner sina idéer till böckerna långsamt och grundligt, sökte länge efter orden, slipade på meningarna. Efter en lång arbetsdag kunde det ha kommit till en mening, ibland några stycken, vissa dagar inget alls. I snitt skriver jag en mening om dagen, sade Mare Kandre till 90tal nr 9.

Under intervjun äter de picknick och Mare Kandre låter sig väl smaka, "kall rostbiff och potatissallad är mycket godare än kall grillkorv och potatismos" berömmer hon. Mare Kandre levde mest på filmjölk och äpplen. En och annan färdigköpt smörgås blev det då och då. Mat är dyrt och hon ansåg att hon måste ha råd att skriva.

Hon var självkritisk och tappade inte huvudet efter all den uppståndelse och alla intervjuer som blev följden av debutboken I Ett Annat Land. Frågan är om någon ung författare, hon var 22 år när hon debuterade med boken, så samstämmigt rosats och geniförklarats som Mare Kandre. Hennes andra bok blev Bebådelsen. Hon säger sig ha varit mycket inspirerad av Sylvia Plath när hon skrev den.

Budskapet i Bebådelsen är att man visst kan ta för sig av livet, man behöver inte vara alla till lags. Mare Kandre har i sina första böcker ett tätt och mättat språk, som är prosa. I hennes senare verk är historierna mer kraftfulla, det skedde en förändring i hennes språk, efter att hon skrivit boken Djävulen Och Gud; hon kom på att man kan skriva hur man vill.

Hennes senare verk är mer vällustiga och flödande och svärtan genomsyras allt mer av en drastisk humor. Ett exempel på hennes satiriska förmåga är Quinnan Och Dr. Dreuf, där hon lät Kvinnans smärtsamma och osynliggjorda historia välla fram i en hånfull uppgörelse med självgod manlighet och inpyrt kvinnohat. Mare Kandre sade själv att:  "det är ju så konkret allt jag skriver."

Bübins Unge, Kommenterade Mare Kandre med att hänvisa till sig själv. Hon ansåg att mensen var ett tecken på slaveri och hon blev deprimerad och förbannad inåt. Hon hatade allt som hade att göra med vad kvinnor skall göra. Plötsligt var hon ett kön, en tjej. Hon menade att det är föreställningen om vad kvinnor bör vara som har något unket över sig.

Mellan 13 och 18 års ålder var hon väldigt deprimerad hela tiden, hon vände sig in i sig själv. Hon bara satt inne på sitt rum och skrev och tittade på folk med kikare. Hon umgicks inte med någon. Hon jagade inte killar och tillhörde inte det tuffa gänget. Hon hade manchesterjacka och blev kallad kommunistjävel och det var det värsta man kunde hitta på att kalla någon. De sade att hon var ful och att det är ingen idé att du limmar på den där killen, för han vill ändå inte ha dig. Hon trodde på dem. Hon hade inte tänkt på hur hon såg ut. Hon blev såklart ledsen.

Ännu i vuxen ålder hörde hon mobbarnas speord, fast i egenskap av hennes egna tankar. Hon har sagt att hon började skriva av ren tjurskallighet, för att hon tyckte att det var det svåraste.

Kandre är ett estniskt klingande namn som hennes mamma bar 1944 när hon flydde i båt över Östersjön till ett uppsamlingsläger i södra Sverige. Familjen hette egentligen Kraus, ett tyskt namn. Under kriget var det vanligt att man bytte ut sina tyska namn mot namn som lät estninska. Kandre har estninska patentverket hittat på. Mare Kandre kände en stolthet över sitt estniska ursprung.

Hon föddes i Söderala, en liten fabriksort i Hälsingland. Där bodde hon tills hon var fem år. Därefter bodde de i två år i Vancouver i Kanada. Pappan var civilingenjör och fick jobb där. Modern var biolog och fick jobb som lärare. Det var efter en oförglömlig biltur genom det kanadensiska och amerikanska landskapet, som inspirationen till hennes första bok kom till. Hon skrev, sparade, strök och skrev om i 15 år innan hon ansåg det vara färdigt för utgivning.

Hon gick aldrig i gymnasiet, utan istället träffade hon människor som tänkte ungefär likadant som henne, hon blev punkare. Hon umgicks med kompisar som var allt mellan 14 och 35 år. Hennes bror var fjorton och själv var hon sexton när de bildade rockbandet Kramp. När hon var 17 år gick hon på konstskola i London.

Våren 1980 kom hon tillbaka till Sverige. Hon skulle upp till Stockholm en helg, men blev kvar. Hennes föräldrar bodde då i Älvsjö och hon brukade åka till dem och öva på pianot.  Mare Kandre har ägnat sig åt både konst och musik vid sidan av skrivandet. Hon har haft konstutställning på galleri och hon har senare sjungit i bandet The Global Infantalists, och också spelat in skivor. Musiken skrev hon själv, melodiös sävlig popmusik med lite orientaliska tongångar. Hon gjorde lite grundmusik och sedan lät hon musiker göra musik av det. Texterna skrev hon på engelska. Hon sade att texterna kom till henne naturligt.

Mare Kandre blev 42 år. Jag skulle vilja rekommendera tre böcker av Mare Kandre: Quinnan Och Dr Dreuf, lite vad den handlar om har redan nämnts i denna text, Djävulen Och Gud; Djävulen är en feg stackare som bor i långt in i skogen i en grav (är han en myrling?) och som vill vara i gemenskap med andra, men så fort han visar sig bland folk, blir de livrädda eller ger sig på och nitar honom. Gud är en självgod och uppblåst typ som pekar på allt och skriker att det har jag skapat och det och det! En dag när Djävulen just ska hugga in på en harlort, möter han Gud... den sista boken jag rekommenderar är Deliria; ett lyrikverk som ifrågasätter det som anses som normalt, det etablerade samt hur saker "bör" vara, skrivet på ett vackert språk.

SKRIV, SKRIV, SKRIV!!! Om Du bara ihärdigt skriver och skit i om det är bra eller dåligt i första början, så kan Du inte annat än att bli skickligare på att uttrycka Dig i ord. Läs tusen romaner så lär Du Dig strukturer och drag Du kan göra. Läs inte Att Förstå Lyrik eller andra böcker om själva skrivandet, som bara vill låta Dig förstå att Du minsann inte är något författarämne whatsoever. De vill bara få Dig att tro att skrivande är något sekteristiskt, dvs endast för några få utvalda och att endast några få och verkligen inte just Du som läser boken ifråga, kan bli ett författarämne. Så är det inte! Övning ger färdighet. Att lära sig skriva är inte svårare än att t ex lära sig spela gitarr.

Vilken idiot som helst som övar tillräckligt mycket på sitt instrument, kan bli svensk mästare på t ex sologitarr. Det är så och ingenting annat. Jag menar, vänd på det - kan du gärna bli sämre på att skriva genom att öva dig på att skriva? Skulle inte tro så, det vore enbart ologiskt! Skit i Att Förstå Lyrik, det är bara 149 sidors meningslöst svammel, som mer får en att tro att ens skrivande ingenting duger till, för att det bara skulle vara ett fåtal som klarar av det, kan det helt utan vidare, som om det vore samma sak som att man antingen kan måla porträttlikt eller inte - författaren hävdar att antingen har man talang för det eller så har man det inte och han ser bara svart och vitt - men egentligen är hans meningslösa svammel inte till någon som helst nytta för någon överhuvudtaget, nä, hans tadel är bara till skada, eftersom man får veta att man minsann inte duger om man inte kan skriv änglalikt nog (enligt hans eget helt godtyckliga omdöme kan man tänka!) för att man inte skriver på någon löjlig, omodern och mossig vers, tillmkomna på en tid då gemene man måste ha varit fullständigt sinnessjuk.

Visst, alla lider barnsjukdomar, men låt inte det hindra Dig, för man lär sig av sina misstag. Att Förstå Lyrik borde heta Att Förstå Att Just Du Som Läser Det Här Är Inget Författarämne. När jag började intervjua folk hade jag ingen som helst koll på vilka frågor som var de "rätta" att ställa. Intervjuerna blev därefter; barnsjukdomar. Men som tur var ställde jag frågorna "Vad tyckte du om intervjun och har du något att tillägga?" sist i intervjun och av svaren fick jag möjlighet att ställa bättre frågor.

Och vem skulle drista sig till att påstå att somliga har konstnärlig ådra (och konstnärlighet är ju något medfött, antingen har man talang för att måla porträttlikt e ller så har man det inte) att ställa "korrekta" frågor? Eller hur? Ingen! Men enligt författaren är man ingenting värd om man inte skriver på omodern vers bunden av stavelser i varje mening. Hela boken stinker unket och ruttet av Jantelagen. Författaren vill hävda att det bara är en liten, liten elit som kan skriva och så smäller han råttfällan i fingrarna på Dig med att glöm för all del att just Du tillhör inte den lilla, lilla eliten. Men jag säger att det gör Du visst det. Du kan skriva. Alla har minst en berättelse inom sig.

Har Du tur hittar Du en läsare som kan ge Dig en knuff i rätt riktning. Inte någon som bara säger att Du skriver bra, utan också varför, så att Du kan fortsätta att skriva bra. Eller varför det inte är bra, så att Du kan bli bättre. Sådana människor är det ont om. Människan är ett hycklande falskt svin som inte drar sig för att säga ja och amen åt allt, vare sig det verkligen är bra eller inte. Det människan fruktar mest är utveckling. Människan hatar allt som förändras och således står han/hon under fullständig illusion, eftersom den binder sig helt vid den materiella världen. Att hitta någon som verkligen kan ge konstruktiv kritik, är således svårt.

Det kan vara en god idé att börja på en skrivarcirkel eller skrivarkurs. Om inte annat så kommer Du åtminstone Dig för att sätta igång med att skriva och dessutom får Du antagligen en skrivuppgift att lösa vid varje tillfälle. Men även fröken/läraren kan vara ett pucko som bara mjäkar med, så till syvende och sist har Du bara Dig själv att lita till. Risken är att Du får höra att det Du har skrivit är bra, men inte en enda stavelse om vad det i så fall är som gör den så bra. Risken är också att Du får en lärare som bara är intresserad av att limma på allt som rör sig och som inte ens drar sig för att inleda en romans med en kvinna som redan är gift och som inte bryr sig ett kvastskaft ifall Du utvecklas i Ditt skrivande eller inte.

Uppgift: läs runkbögens Gunnar Ekelöf ´s lyriska verk Eufori. Läxa: Dissa gubben för att han inte vågar skriva normalt, för att han inte vågar skr iva vad han egentligen menar, för vad skulle hans läsare säga om honom då? Fegis! Ynkligt kräk! Dissa honom! Vettiga lästips:

Kejsaren av Portugallien: Selma Lagerlöf
Hjärtan i Atlantis: Stephen King
Ett öga rött: Jonas Hasse Khemiri
Traktorn: Ivar Lo-Johansson
Big sur: Jack Kerouac
Att ha och inte ha: Ernest Hemingway
Postverket: Charles Bukowski
Ondskan: Jan Guillou

Så skrivskrivskriv och låt ingen jävel knäcka Dig, människor kan vara riktigt fyrkantiga idioter som inte förstår sig på en bra historia ens om man sticker den rätt under näsan på dem. Huvudsaken är inte så mycket vad Du skriver, som att Du skriver. Om Du inte vet vad Du ska skriva, så skriv hellre om att Du inte vet vad Du ska skriva, än ingenting alls. Intriger i en berättelse är visserligen av vikt, men det går också alldeles utmärkt att mer skriva ner sina tankar, bara Du kommer igång med att skriva. Om Du har andlig skrivkramp  kan Stilövningar av Raymond Queneau vara väldigt inspirerande.

Så här står det bl a i Att Förstå Jantelagen (som ett exempel på hur författaren är sekteristisk): "Naturligtvis möter man svårigheter. De kan aldrig avlägsnas helt, oavsett hur ihärdig träningen är." Men jag säger att han har helt fel. Han verkar tro att man aldrig kan utvecklas. Att Kalle som gick i samma klass som honom i sexan, är precis den samma nu som då när de gick i sjätte klass. Att Kalle inte alls har förändrats fastän han har tre barn och är gift med en fru som han är otrogen mot.

Slutligen avslutar jag med att citera ur ett vykort jag fick av den numera avlidne författaren Sture Dahlström:
"Tomas! Det har ingen jävla betydelse hur ett manus ser ut men skriv på A-4 och skriv, skriv, skriv. Och läs 1000 romaner vilket är enda sättet att lära sig jobbet."

Från Abnorms hemsida, men översatt till svenska...

Det har tagit några år... 11-12 år om vi ska gå riktigt långt tillbaka i tiden... ABNORM är ett punkband från Borås, vilka bildades vintern 1999, när Marko Niska (gitarr, spelar även i Rajoitus) mötte Christian Bergman (trummor, har tidigare spelat i Sprecta Plit-Tarmar). Jimmy Blom (sångaren, har bl a haft enmansprojekten Human Disaster och Jimpans Hönsgård) och Marko hade snackat om att bilda ett band redan sedan 1994/95 någongång, och då föll det sig naturligt att Marko frågade om Jimmy ville sjunga i bandet. Det fick också tag i en basist, men han höll inte måttet, så de fortsatte ett tag utan basist.

Bandet lyckades få ihop cirka 40 låtar till våren 2000, men då rann det hela ut i sanden av någon anledning. Genom åren pratade Marko och Jimmy om att spela in de här låtarna, men det blev liksom aldrig av. Men ABNORM splittrades aldrig egentligen, det var åtminstone inget de diskuterade - att bandet skulle läggas ner.

I slutet av 2005 beslutade sig Marko och Jimmy för att starta upp bandet igen, men Christian var inte intresserad längre, så de frågade hans lillbrorsa istället. Efter ett antal repningar fann de en basist, men han var bara med två gånger, sedan tyckte han att han inte hade tid - eller vad tyckte han?

Mars 2006 Abnorm till slut spelade in 19 egna låtar och covern Rat Race av Mental Abuse och de bestämde sig att ge ut låtarna själva, vilket innebär att man kan ladda ner alla låtar + covern helt gratis från hemsidan.
Maj 2006 spelade de in ytterligare tio låtar. Tanken var att något skivbolag kanske kunde vara intresserade och ge ut det som en EP eller något, men bara två bolag svarade och inget av bolagen hade tid att ge ut något av dem. Så efter några månader bestämde de sig för att lägga ut även dessa låtar på hemsidan, precis som de gjorde med sina första låtar. "Ert Jävla System Kan Fan Brinna i Helvetet Era Satans As", som verket hette, släpptes i slutet av augusti 2006.

Under sommaren 2006 hittade de till slut en ny basist, Andrej Hartikainen (spelar även i Wolfverine) och de gick åter in i studion i slutet av oktober 2006 för att spela in åtta nya låtar + nyinspelningar av elva gamla låtar. Materialet dök upp på en splitsjua med Rajoitus och på en internationell samlings cdr. Den 15:e augusti 2007 (krigsminnets dag i Japan) släpptes en 38-låtars samling i Japan. Den samlingen kommer också att finnas tillgänglig på kassett i Indonesien.

Ännu en splitsjua, den här gången med det finska bandet Kylmä Sota, kommer att komma ut¨någon gång under slutet av vintern 2007. Nu under 2008 säger Jimmy att det inte har hänt så mycket. De har släppt en cd på eget bevåg och som också ska släppas i Japan. Den går att få tag i på hemsidan. Nya låtar är på gång. Skivbolagen strular. Ett asiensläpp blir kanske av. Jimmy har åkt på influensan och Marko bor numera i Svaneholm.

Jimmy svarar tålmodigt frågorna och själv frågorna är gjorda av mig...

1) Tycker du att livet känns otillfredsställande ibland? Känner du att det är som att det fattas någonting i ditt liv? Om ja, vad fattas dig?
Här kör vi djupt redan från början märker jag... Jo visst kan det kännas otillfredställande ibland, och vad som fattas är inget jag tänker spåna om här.

2) Vilket var ditt ursprungliga ansikte - det du hade innan dina föräldrar födde dig? Finns det något eget jag? Är inte "jaget" endast ett resultat av föräldrarnas och samhällets normer?
Du skulle nog inte ha ätit den där svampen till middag, eller så har du läst för mycket "konstiga" böcker din bokmal.

3) Kan vi överhuvudtaget bevisa att det existerar något utanför vårt eget medvetande? Känner du någon som uppfattar saker med sina sinnesförnimmelser som inte du kan uppfatta eller uppfattar du med dina sinnesförnimmelser sådant som andra inte kan uppfatta?
Va? (Jo, jag frågade kan vi överhuvudtaget bevisa att det existerar någonting utanför vårt eget medvetande? Känner du någon som uppfattar saker med sina sinnesförnimmelser som inte du kan uppfatta eller uppfattar du med dina sinnesförnimmelser sådant som andra inte kan uppfatta?/redanm)

4) Vad är meningen med livet? Vad tycker du känns meningsfullt, dvs, vad känns okej för dig?
Men vad fan är det här för jävla frågor? Vad har det här med ABNORM att göra? Meningen med livet här på jorden är att du ska leka av dig, varför tvingas vi då slava för skitsummor? Jag vill vara fri och ekonomiskt oberoende!

5) Hur många cyklar har du i torktumlaren? 2-3 dl grus va?
Suck... (vadå "suck..." svara på frågan nu!/redanm)

6) Tror du att människan har något man kunde kalla för en själ? Varför/varför inte?
Det är väl inte helt omöjligt Det sägs ju att kroppen bara är ett skal och själen drar vidare när man kolat.

7) Tror du att det finns någon högre makt som står högre än människan och kan skapa och förgöra vad han/hon än vill? Eller tror du att det är slumpen som styr? Varför/varför inte, tror du på slumpen i så fall? Tycker du att det verkar logiskt?
Den här intervjun verkar jävligt ologisk!

8) Finns det något jag i betydelsen självständigt handlande, som beror på den fria viljan och inte automatiska impulser, som hos djuren? Finns det överhuvudtaget någon fri vilja hos människan, eller gör vi bara vad vi är programmerade till?
Det är väl klart att jag är jag och du är du och lyckas du inte styra dig själv får du väl uppsöka hjälp. (nu förstår jag inte riktigt vad du menar? Är vi inte enbart i rörelse som ett resultat av Big Bang, vars explosion, enligt min resonemang, pågår än, annars vore vi inte i rörelse alls och inget vore, och som vi är en del i, vad skulle jag annars mena?/redanm.)

9) Vad är din uppfattning om krig som företeelse?
Vettigaste frågan hittills! Krig är såklart skit eftersom det bara leder till död och förintelse och aldrig till den förändring man ville uppnå.

10) Vad är för evigt och vad är det inte?
Ja, det kan man  ju undra...

11) Är det möjligt att universum som vi känner det bara är en atom eller molekyl i en del av något betydligt större, något så stort att vi omöjligt kan ha ögon att uppfatta detta med?

Hur fan ska jag veta det? Men det låter inte så troligt.

12) Hur skulle du reagera om du fick se Döden som person? Hur skulle du reagera om du plötsligt visste som en absolut sanning att det finns ett liv efter döden med andra ord?
Man skulle väl bli ganska paff och skraj antar jag.

13) Kan det vara så att tiden och rummet är Gud?
Sluta flumma nu din hippie! Ge fan i svampen!

14) Kan det vara så att det är människan själv som har skapat Gud?
Människan har ju alltid haft ett behov av att tro på "nånting större".

15) Om ett träd faller och där inte finns något vittne till det, hörs det något då när trädet faller?
Det lär ju låta oavsett om nån är där eller ej, men är du inte i närheten så lär du ju inget höra av det, det säger ju sig självt.

16) Det finns de som säger att medveten energi inte kan dö och att det således iinte skulle finnas någon egentlig död - vad säger du om det?
Jävla flum!

17) De säger att spöken är elektromagnetiska störningar - kommentar?
Det kan man ju också kalla det, men så vitt jag vet så är väl spöken döingar som inte vill lämna jordelivet och inse att dom är döda.

18) Om du kunde se ditt högra öga med ditt vänstra öga (eller omvänt) - skulle du se din själ då?
Nä, jag skulle se mitt andra öga. Men du, det är lättare att kolla i en spegel, då får du se båda ögonen på en gång.

19) Så här fri anser jag mig vara - och du själv?
Du verkar ha alldeles för mycket fritid, häng med ut i skogen din lata fan!

20) Om allt som lever innehåller medveten energi och om t ex träd (som ju hör till naturen), inte är sina löv (så att endast själva trädet består), ja om dessa lagar gäller naturen, kunde de inte gälla oss människor också då, för vi är ju också en del av naturen?
Har du blivit natur-professor nu också?

21) Liv innehåller sjukdomar, åldrande, lidande och död. Hur ställer du dig till det?
Ja vad fan ska jag göra åt det tycker du?

22) Du kan skapa ljud genom att applådera med dina båda händer, men vad händer om du applåderar med bara ena handen?
Då blir det ingen applåd pucko! (och vad kan vi lära oss av det?/redanm)

23) Har du provat knark? Vad tycker do om narkotika? Tycker du att vi borde legalisera samtliga droger? Varför/varför inte?
Fattades ju bara det också... Du verkar ha "testat" nåt när du skrev de här frågorna. (inget annat än fysikens tao, fysik inom massa och materia + indisk religion och filosofi/redanm) Jo jag har testat och insett att det var ingenting för mig. Legalisera vore väl inte så smart, det är tillräckligt med idioter som går lösa fast de borde vara inspärrade. (håller med dig helt och fullt broder, det får fan bli nån ordning på det här samhället någongång/redanm)

24) Hur hade det varit om du inte hade blivit född då?
Hur fan ska jag veta det?

25) Favoritprogram på tv?
Lost och Rundgång (hoppas det kommer fler avsnitt). (que va? av Lost eller Rundgång?/redanm)

26) Jag vet inte vad jag frågade men hursomhelst undrar jag om han antar en rent zenbuddhistisk antydan i svaret, eller vad menas?
Det är väl ganska lätt fixat. Vill du ha en?

27) Har slarvat bort andra papperet med frågorna, så jag vet inte frågan på svaret här heller...
Den frågan var alldeles för lång, jag får DAMP!

28) Vet inte frågan på svaret här heller... är jag "punk" eller "punk"?
Du kanske skulle ta och intervjua Dalai Lama istället? (visst! Har du hans adress?/redanm)

29) Vad menar någon med att klottra ordet KUK?
Att personen ifråga inte är mogen nog än eller möjligtvis kåt.

30) Vad önskar du dig mest av allt just nu?
Fred, frihet och pengar för resten av livet.

31) Vad tyckte du om intervjun och har du något att tillägga?
Du, det här var fan den jobbigaste intervjun jag varit med om, alldeles för djup för mig. Du måste ha skickat fel frågor eller nåt. Jävligt old - school med brevintervju dock. Diggar ni punk/hc så spana in ABNORM på www.abnorm.se Där kan ni ladda hem vår internet-EP "Multinationella Horor" helt gratis. Det går även att beställa den för 10 kr/st (m. porto & allt) Jimmy Blom, Vintergatan 21 A, 504 60 Borås.